Föreliggande studie syftade till en genomgång av befintliga elfiskeprogram i

kustvattendrag i södra Sverige för att se om programmen kunde samordnas

och optimeras. Genom en enkät till 11 länsstyrelser och 14 andra organisationer

(kommuner, vattenvårdsförbund, fiskevårdsområden, Fiskeriverket

m.fl.) erhölls uppgifter om 28 pågående elfiskeprogram från Uppsala till

Hallands län, även tillrinnande vattendrag till Vättern inräknades.



De flesta elfiskeprogram (96 %) förväntas pågå långsiktigt.



De flesta program hade startats under 2000-talet, men några program

hade pågått sedan 1980-talet.



I hälften av de pågående elfiskeprogrammen elfiskades samtliga

lokaler årligen.



De pågående elfiskeprogrammen som hade ett renodlat syfte var

främst de som genomfördes inom de samordnade recipientkontrollerna

(10 program), medan resterande program oftast hade två

eller flera syften.



I majoriteten (79 %) av de pågående elfiskeprogrammen hade inga

specifika mål satts upp för vare sig lokaler och vattendrag.



I knappt hälften (46 %) av de pågående elfiskeprogrammen skedde

en årlig utvärdering, följt av enbart redovisning av elfiskeresultaten

(39 %).



I drygt hälften av programmen hade även en samlad utvärdering

gjorts och/eller var planerad.

Genomgången av elfiskeresultat visade att:



En lokal bör följas minst fem år för att få en bild av samtliga

förekommande fiskarter.



300-400 m2 samplad area kan sättas som en övre gräns vid elfiske för

att fånga förekommande arter.



En god statistisk precision i skattning av artantalet kan uppnås med

4-6 lokaler per vattendrag och år.



Med samplingen vartannat år istället för varje skulle hälften av de

signifikanta förändringarna av artantalet ej detekterats, trots att

samma tidsperiod undersökts.



Det är viktigare att fiska vid samma vattennivå än att hålla provtagningsdatum

exakt när avsikten är att bestämma öringtätheten.

12



En god precision i bestämning av öringtäthet kan uppnås med

5 undersökta lokaler per vattendrag och år.



Provtagning vartannat år jämfört med varje år gör att endast 60

procent av trender i öringtäthet kan påvisas. Minskas samplingsfrekvensen

till vart tredje år kan bara 25 procent av signifikanta

förändringar beläggas statistiskt.



Biologisk mångfald bör inte övervakas med diversitetsindex på

grund av få arter, utan hellre med frekvensen av rödlistade resp.

främmande arter. Exempel redovisas.



Skattningen av ekologisk status kan påverkas av vattentemperaturen,

avrinningsområdets storlek och vattenhastigheten.



Rekommendationer för lokalval ges.

Utgående från ovanstående resultat görs rekommendationer för hur elfiskeprogrammen

kan optimeras för att passa multipla syften med god statistisk

precision (avsnitt 4).