Läkemedel används i stor utsträckning och under det

senaste decenniet har läkemedel alltmer uppmärksammats

som angelägna föroreningar i miljön. Tre grupper

av läkemedel inkluderades i detta screeninguppdrag:

antibiotika, anti-inflammatoriska ämnen samt hormoner.

Totalt sett har 22 prover i matriserna slam,

avloppsvatten och lakvatten analyserats. Syftet med

studien var att bestämma koncentrationen av utvalda

substanser i olika matriser för Blekinge samt att

diskutera olika källors betydelse för belastningen i

miljön. Provtagningsstrategin i studien ger en så kallad

”ögonblicksbild” vilket är av stor betydelse för tolkningen

av resultaten. Proverna från Blekinge ingick i

Naturvårdsverkets nationella screeningprogram av

läkemedelsrester 2005 och har även analyserats och

rapporterats i

Andersson et al., 2006”Results from the Swedish National

Screening Programme 2005. Subreport 1: Antibiotics,

Anti-inflammatory substances and Hormones”.

De anti-inflammatoriska substanserna återfanns

i högst halter av de tre studerade läkemedelsgrupperna

i Blekinge vilket stämde överens med resultaten från

den svenska studien.

Bland de anti-inflammatoriska ämnena var det

ibuprofen och naproxen som detekterades i högst

halter medan halterna av diklofenak var lägst. Bland

antibiotikapreparaten var det tetracyklin och doxycyklin

som förekom i högst halter och bland hormonerna

var det progesteron som förekom i högst halter

följt av etinylestradiol för vattenprover och noretisteron

i slam.

Variationen mellan provtagningslokaler är stor

dels mellan fördelningen av olika ämnen dels mellan

hur höga halter man återfinner. På grund av det

begränsade antalet prover per lokal är det svårt att dra

några slutsatser om olika individuella källors betydelse

för halterna. För de flesta ämnena var halterna lägre i

det utgående vattnet från reningsverken än i det

inkommande. Diklofenak kunde däremot återkommande

detekteras i högre halter i det utgående vattnet

än i det inkommande både i Blekinge samt i den

svenska studien. En möjlig förklaring till detta är att

ämnet återbildas från nedbrytningsprodukter till

modersubstansen under processen i reningsverket.

Reningsverkens design och metabolism samt nedbrytningsväg

för ämnet tycks därför vara av stor betydelse

för halterna av läkemedel som når ut i miljön. Även

andra substanser visade denna tendens i den svenska

screeningen dock ej i proverna från Blekinge län.

Läkemedel fanns i lakvatten från avfallsdeponier

och i sjukhusens avloppsvatten. Båda dessa källor leder

till reningsverken och halterna är sällan högre än för

det inkommande vattnet till reningsverken. Hushållens

förbrukning av de undersökta substanserna tycks

därför vara av större betydelse än sjukhusen förbrukning.

Påverkan från slam och läkemedelsavfall som

hamnar på deponier kan också betraktas som mindre

betydande än förbrukningen av ämnena i hushåll.

Riskbedömningarna för preparaten visade att

endast en utgående halt för ett ämne, etinylestradiol

hade riskkvot över 1. Detektionsgränserna för

hormonerna var däremot högre än effektnivåerna och

man kan därför inte utesluta att flera prover har halter

av dessa ämnen som kan leda till effekter. Riskbedömningen

tog inte heller hänsyn till antibiotikaresistens

vilket kan vara av stor betydelse för reningsverken.