Sammanfattning

Svartåns avrinningsområde ligger inom Västerås, Sala och Norbergs

kommuner. Svartån avvattnar ett 774 km

2 stort område som i norra delarna

domineras av skogsmark och i södra delarna av jordbruksmark. Svartån

passerar innan utloppet i Mälaren genom Västerås stad, där cirka 125 000

innevånare bor. Svartån har flera biflöden, bland annat Murån, Prästhytteån,

Solingebäcken och Gärsjöbäcken.

I denna rapport har jag utvärderat fem provtagningspunkter i sjöar och

vattensträckor inom Svartåns vattensystem med avseende på kemiska och

fysikaliska parametrar. Dessutom har det gjorts en utvärdering av

näringsämnen och en beskrivning av alla större sjöar som undersökts inom

recipientkontrollen. Ett fåtal biologiska undersökningar har gjorts i Svartån.

Provtagningar i Svartåns vattensystemet har pågått sedan början av 1970-talet.

Svartåns vattenkvalitet har varit svår att utvärdera på grund av uppehåll i

provtagningen. Svartåns recipientkontroll har saknat samordning inom

vattensystemet. Dock har Västerås stad och Sala kommun utfört samordnad

provtagning.

Eutrofieringen är Svartåns största problem. Det har inte skett något större

trendbrott av kvävehalterna och fosforhalter under 1980-2000. Det förekommer

extrema variationer i fosforhalter och fosfortransporter som är direkt beroende

av vattenföringen. Utbyggnaden av fosforreningen i reningsverken hade

effekter under början av 1980-talet men sedan har ingen direkt minskning i

fosfortillförsel uppmätts. Kvävehalterna och kvävetransporterna uppvisar ett

liknande mönster som fosforhalterna för perioden 1980-1984. Variationen i

kvävehalter och månadkvävetransporter är mer säsongsberoende än

fosfortransporterna. Mellan åren 1985-1999 har halterna och transporterna av

kväve varit relativt stabila inom avrinningsområdet. Medelvärdet av

kvävetransporterna under denna period låg generellt på 250-300 ton/år i

Svartån, medan fosfortransporterna låg på 15-23 ton/år under 1984-1999. Året

2000 var mycket nederbördsrikt vilket reflekterades i flertalet parametrar.

Generellt har tillförslen av närningsämnen från reningsverk minskat i betydelse

och de diffusa källorna har ökat. De större punktkällorna i vattensystemet

numera är Skultuna reningsverk och två mindre reningsverk längre upp i

systemet samt Östra verket vilket släpper ut vatten med en viss begränsad

påverkan. Tillförslen av näringsämnen från jordbruken är den största diffusa

källan. Även enskilda avlopp är en betydande diffus källa av näringsämnen.

Syrgasförhållanderna i Svartån är mycket goda i de fem

provttagningsstationerna. Inom Svartåns vattensystem mellan 1980-2000 har

förhållandena klassats som mycket goda, klass 1, enligt

bedömningsgrunderna. Ljusförhållanderna i stationerna däremot indikerar

ett näringsrikt vatten och klassas som betydligt färgat vatten, klass 4 till 5. I

Svartån är problemen med försurning relativt små och endast begränsad

kalkning har utförts.