Sammanfattningsvis visar arbetet med utfasning av ozonuttunnande ämnena i Sverige på följande policyrelevanta lärdomar:

1. Kunskapens betydelse samt behovet av en grundläggande vetenskapsbaserad programteori (bild av relationen mellan insats och förväntad effekt) i miljöpolitiska processer.

2.Vikten av tydlighet (ibland med hjälp av lagstiftning) och om möjligt god framförhållning och planering i alla led.

3. Styrkan i att arbeta med en kombination av mjuka och hårda styrmedel och utifrån stark ömsesidig kommunikationen och anpassningsförmåga. Hur arbetet görs är ibland nästan lika viktigt som vad som genomförs. Behovet av att verkligen se de möjligheter som verktygslågan av styrmedel möjliggör är också av betydelse. Nära kopplat till det är att utifrån grundanalyser besluta om tillbörliga styrmedel utifrån varje område och situation.

4.Förmågan att involvera berörda parter i arbetet och att ta tillvara dessas kunskaper och därmed också säkra legitimiteten för processen. Behovet att ta till sig och tillgodogöra sig ett område kunskapsmässigt relativt snabbt, men också att skapa fördelar undervägs för de som berörs.

5. Behovet av och styrkan i ett gott samspel mellan olika nivåer i samhällsorganisationen - internationell, nationell, regional och lokal nivå.

6. Möjligheten att kombinera det nationella arbetet med det internationella och att det kan bli en styrka när insatserna tydligt kan kopplas samman med internationella överenskommelser och/eller ett globalt problem.

7. Att konsumentmakten ibland kan vara trubbigare än opinionen. Processen visar också tydligt på medias viktiga roll i förändringsprocesser och hur medierna kan driva aktörer framför sig.

8. Avslutningsvis visar processen tydligt på politik och förvaltnings gemensamma förmåga att driva miljöpolitiska processer med framgång är en styrka.