Rapportens syfte är att beräkna hur svensk kött- och mjölkproduktion påverkar dels den
biologiska mångfalden genom hävd av naturbetesmarker och öppethållande av
skogsbygdsåkrar med vall- och spannmålsodling, dels klimatet genom utsläpp av
växthusgaser och kolinlagring i mark och vegetation. Även produktionens företags- och
samhällsekonomiska kostnader beräknas. Särskild fokus riktas mot skillnader mellan
betesbaserade och kraftfoderdominerade produktionssystem.
Beräkningarna bygger huvudsakligen på data för nuvarande normala svenska
produktionsteknik inom foderodling och djurskötsel enligt SLU:s områdeskalkyler.
Dessutom undersöks några andra produktionsformer som möjligen kan förbättra den
betesbaserade köttproduktionens miljömässiga och ekonomiska hållbarhet. Detta gäller
bl.a. extensiv vallodling, betesmarker med inslag av träd samt ranchdrift.
Resultaten visar att förflyttning av betesdjur från åkerbete till naturbetesmarker samt
träd i betesmarkerna kan göra det möjligt att nå målet 450 000 ha hävdade betesmarker
även om antalet nötkreatur minskar 10 % och stutuppfödningen fortsätter att minska.
Utsläppen av växthusgaser per kg kött är större från betesbaserad köttproduktion än från
kraftfoderbaserad kyckling- och grisköttsproduktion. Utsläppen kan dock i större eller
mindre utsträckning kompenseras av inlagring av kol i vallar och betesmarksträd samt
genom att ved från avverkade betesmarksträd ersätter fossila bränslen. Denna
kompensation gör att betesdjurens nettoutsläpp kan minska ner mot och även under den
kraftfoderbaserade köttproduktionens låga utsläppsnivå. En väl utformad
lövträdsproduktion på t.ex. gamla kulturbetesmarker med måttliga biologiska värden
kan på så sätt vara en klimatåtgärd samtidigt som träden bidrar till att öka den
biologiska mångfalden.
Skillnaderna i klimatpåverkan per kg mjölk mellan mjölk producerad med normal
respektive hög grovfoderandel är små.
Betesbaserad köttproduktion har väsentligt högre företagsekonomiska kostnader per kg
kött än kraftfoderbaserad produktion. För att betesbaserad köttproduktion skall vara
lönsam fordras befintliga byggnader och brukare med låga krav på arbets- och
kapitalersättning, storskalig ranchdrift eller mycket höga miljöersättningar. Högre
miljöersättningar skulle förbättra den ekonomiska hållbarheten och en äldre
betalningsvillighetsstudie antyder att miljöersättningarna till betesmark och åkerbete
borde vara högre än vad de är idag.
Den dominerande delen av den betesbaserade köttproduktionens samhällsekonomiska
kostnad är den företagsekonomiska produktionskostnaden. Den samhällsekonomiska
kostnaden för utsläppen av växthusgaser, värderad efter den marginella miljökostnaden
för koldioxidutsläpp och kostnaden för att rena rökgaser från koldioxid, är väsentligt
lägre.
2011. , p. 60