Om reducerad bearbetning tillämpas utifrån platsgivna förutsättningar med väl valda metoder

och behovsanpassning av övriga åtgärder så är reducerad bearbetning ett sätt att minska olika

miljömålskonflikter. Men tillämpas reducerad bearbetning som en kostnadsbesparande och

extensiv åtgärd i odlingen är det en större risk för att konflikter mellan miljökvalitetsmålen

uppstår särskilt om ogräsbekämpningen utförs med totalbekämpningsmedel årligen oavsett

behov eller ej. Om brukaren också misslyckas med resultatet av bearbetningen och får sämre

markstruktur och sämre avkastning på grödorna kan även andra effekter på miljön bli

negativa. En stor osäkerhet ligger fortfarande i hur påverkan blir på de miljöeffekter som

avgör hur målet ”Begränsad klimatpåverkan” uppnås.

Reducerad jordbearbetning tillämpas i jordbruket eftersom det sparar arbets- och maskinkostnader

jämfört med konventionell jordbearbetning. Reducerad bearbetning innebär ickevändande

bearbetning, färre körningar, mindre intensitet, mindre djup bearbetning eller ingen

bearbetning alls. Det finns också två miljöskäl att reducera jordbearbetningen - att minska

utlakning av växtnäringsämnen och jordbrukets klimatpåverkan. När jordbearbetningen

reduceras så begränsas mineraliseringen av näringsämnen från organiskt material och då även

risken för utlakning av kväve. Klimatpåverkan reduceras genom att bränsleförbrukningen vid

jordbearbetning går ner, och därigenom sänks nivån på koldioxidutsläppen. Den minskade

mineraliseringen kan också leda till att storleken på markens kollager ökar, om reducerad

jordbearbetning tillämpas långsiktigt. Reducerad jordbearbetning kan därmed vara positivt för

miljökvalitetsmålen ”Begränsad klimatpåverkan” och ”Ingen övergödning”. Samtidigt finns

en potentiell konflikt med miljökvalitetsmålet ”Giftfri miljö”. Jordbearbetning och framförallt

plöjning har en växtskyddsfunktion i jordbruket, genom att plogen vänder ner ogräs som kan

konkurrera med grödan. Även växtrester på markytan som kan överföra sjukdomar till

nästkommande gröda vänds ner med plogen. När jordbearbetningen reduceras så kan det

minskade växtskyddet från plöjningen kompenseras med ökad kemisk bekämpning. Det finns

även erfarenheter från jordbrukare att det genom en noggrant planerad växtföljd går att

undvika en ökad kemisk bekämpning, även vid reducerad jordbearbetning. Syftet med

sammanställningen var att utifrån kunskapssammanställningen identifiera möjliga vägar att

minska miljömålskonflikterna samt även kunskapsluckor. Förutom kunskapssammanställningen

baserad på publicerad litteratur utfördes även en enkätundersökning

Jordart, klimat, växtföljd och lantbrukarens engagemang är faktorer som spelar stor roll. Detta

gör att det är svårt att göra generella kvantifieringar av hur miljömålen uppnås och av vilka

miljömålskonflikter som uppstår. Dessa beräkningar behöver göras på basis av specifika

platsegenskaper. Man kan konstatera att många av dem som svarade på enkäten nämner att en

bra växtföljd och behovsanpassad jordbearbetning och bekämpning är förutsättningar för att

lyckas med reducerad jordbearbetning. Lyckas man med dessa uppkommer inte några ökade

behov av bekämpning av ogräs och skadegörare och man kan också nå den kostnadsbesparing

som oftast var den starkaste drivkraften till att övergå till reducerad bearbetning enligt

enkätsvaren.

Vid vilka situationer uppstår miljömålskonflikter? Så länge avkastningen inte blir lägre vid

reducerad bearbetning än om man plöjer och inte behovet av kvävegödsling eller andra

växtnäringsämnen ökar blir utnyttjande av växtnäring detsamma eller bättre och risken för

utlakning eller emissioner ökar inte. Om man däremot får lägre skördar vid samma gödsling

ökar risken för mer nitrat i marken vid fel tillfälle och därmed ökar också risken för miljö

påverkande förluster. Forskning och praktik visar på att ett lyckat system för jordbearbetning

innebär bra grödor som utnyttjar tillförd växtnäring och platsgivna resurser bättre. På grund

av detta blir utlakning av kväve mindre och energieffektiviteten bättre. Det uppstår inga ökade

behov av bekämpningsmedel och därmed blir det ingen ökad risk för utlakning av pesticider.

Den ekonomiska hållbarheten blir också högre. Miljömålskonflikterna uppstår om man

misslyckas med någon av åtgärderna.