Det finns ett behov av bättre metoder för att kunna bedöma betesmarkers kvaliteter och
värden på regional och nationell nivå. Syftet med den här studien var att undersöka problem
och möjligheter med att klassificera ängs- och betesmarker utifrån naturvärden. Drygt 70
experter på odlingslandskapets naturvärden valdes ut från landets samtliga länsstyrelser och
från andra relevanta myndigheter för att i en enkät klassificera 50 ängs- och betesmarksobjekt
enligt en tiogradig skala. Objekten var slumpmässigt utspridda i hela landet. Varje objekt var i
förväg definierat med hjälp av ett tiotal olika naturvärdesvariabler. Kulturmiljövariabler
utelämnades för att förenkla och renodla analysen. Följande konkreta resultat framkom av
studien:
1. Statliga naturvårdsexperter är i stor utsträckning eniga i sina bedömningar av ängsoch
betesmarker.
2. Odlingslandskapets naturvärden går att bedöma kvantitativt med hjälp av en enkel,
linjär prediktionsmodell som väger samman betydelsen av vissa givna variabler. Ett
tiotal väl valda variabler räcker för att karaktärisera ett ängs- och betesmarksobjekt på
ett sammanfattande men ändå nyanserat sätt, och för de flesta experter är det praktiskt
möjligt att hantera och väga samman upp till ca tio variabler.
3.
Antal positiva signalarter är den variabel som experterna lägger störst tyngd vid i sina
bedömningar.
Den här studien bygger på skrivbordsklassningar. En väsentlig och värdefull uppföljning är
därför att stämma av resultaten mot fältbaserade bedömningar. En framtida modell skulle
också kunna förbättras om större hänsyn togs till geografiska parametrar och om
bedömningsunderlaget utökades med kvalitativ information om arter och naturtyper. Också
kulturmiljövärden skulle med fördel kunna inkluderas – natur och kultur hänger i praktiken
intimt samman när det gäller odlingslandskapet. De tydliga resultaten som presenteras här
antyder dock att förutsättningarna för att utveckla verktyg för att bedöma natur- och
kulturmiljövärden finns. I slutändan kan värderingsverktyg vara till stor hjälp vid
samhällsplanering och beslutsfattande – och möjligheten att kvantifiera naturvärden enligt
objektiva kriterier kan bidra till att öka förtroendet för de prioriteringar, avvägningar och
bedömningar som måste göras inom naturvården.
2008.