Syftet med den här studien var att utarbeta en metod, med vilken man skulle kunna bedöma

hotstatus och trender för olika småmiljöer i odlingslandskapet. Tanken var att utgå från

förändringar i hotstatus för

arter för att därigenom få en bild av tillståndet för de biotoper i

odlingslandskapet som arterna är knutna till. Studien bygger på svenska rödlistor från 1995,

2000 och 2005.

Tretton biotoper i odlingslandskapet valdes ut och rödlistade arter knutna till dessa

registrerades. Information om arternas biotoptillhörighet hämtades från ArtDatabankens

artfaktabas (BIUS). Arternas hotstatus för 1995, 2000 och 2005 användes och konverterades

till numeriska värden. I möjligaste mån tog vi hänsyn till att bedömningskriterierna för 2005

skiljer sig från tidigare år. Förändringar i arternas hotstatus över tiden användes sedan för att

beräkna trendvärden för de olika biotoperna. Resultaten visar att för många biotoper är

trenden negativ, dvs. arternas hotsituation har ökat. Värst ser det ut för torrängar, alvar och

sandiga miljöer. För några få biotoper är trenden positiv. Det gäller buskrika marker och vissa

vattenmiljöer.

Metoden att bedöma trender för biotoper fungerar i princip. Det finns dock brister. En

osäkerhet är att bedömningarna som ligger till grund för rödlistorna kan skilja mellan såväl

enskilda arter som hela organismgrupper. Dessa problem minskar dock i betydelse eftersom

förhållningssättet till de internationella rödlistekriterierna har blivit striktare samtidigt som

kunskapen om arter och organismgrupper ständigt ökar. Nya rödlistor tas fram vart femte år.

Redan 2010 torde förutsättningarna för att på ett tillförlitligt sätt kunna bedöma hotstatus och

trender för odlingslandskapets många småbiotoper ha förbättrats påtagligt.