S

venskarnas konsumtion av varor och tjänster ökar

stadigt. En allt större del av konsumtionsvarorna

produceras i utvecklingsländer – alltför ofta till priset av

överutnyttjade naturresurser och förorenad miljö, eller

under hälsofarliga och socialt undermåliga arbetsförhållanden.

1999 fattade riksdagen beslut om Sveriges nationella

miljökvalitetsmål, och om ett system för uppföljning

och utvärdering. De 16 målen beskriver de kvaliteter

eller tillstånd i den svenska miljön som skall uppnås

inom loppet av en generation.

Fyra år senare antog riksdagen Sveriges politik för

global utveckling, PGU. Enligt PGU ska Sveriges politik

inom alla områden samverka för att främja en rättvis

och hållbar global utveckling. Politiken ska präglas av ett

rättviseperspektiv och av fattiga människors intressen

och behov. PGU har dock ännu inte fått något genomslag

i arbetet med miljömålen, som fortfarande bara

marginellt berör frågan om Sveriges påverkan på miljön

utanför landets gränser.

Luckan i systemet uppmärksammades tidigt på flera

håll. Miljömålsrådet och Miljövårdsberedningen har båda

argumenterat för att miljömålssystemet måste integrera

den svenska konsumtionens miljöpåverkan utomlands.

Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) presenterade

redan 2004 ett förslag om förslag om ett 17:e miljömål,

Begränsad miljöpåverkan i andra länder.

I den proposition om miljömålen som presenterades

våren 2010 tar regeringen ett litet steg i rätt riktning.

Regeringen föreslår ett nytt generationsmål som innebär

att de

stora miljöproblemen i Sverige ska lösas ”utan att

orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges

gränser”. Det grundläggande problemet med de effekter

utomlands som vår nuvarande produktion, konsumtion

och livsstil redan orsakar täcks dock inte in av denna

skrivning. Regeringen lägger inte heller fram några förslag

till åtgärder eller strategier för att uppnå målet.

Denna rapport utgår istället från den mer långtgående

ambitionen att minimera miljöpåverkan utomlands av

svensk konsumtion. Rapporten diskuterar de principer

en strategi för att minska den svenska konsumtionens

miljöpåverkan globalt bör bygga på, och lägger även

fram förslag till ett antal generella och specifika åtgärder.

En viktig utgångspunkt är att svenskarnas samlade

resursförbrukning och miljöpåverkan – vårt

ekologiska

fotavtryck

– måste anpassas till en nivå som skulle vara

långsiktigt hållbart även om alla andra människor levde

på samma vis. Konsumtionen måste med andra ord

hålla sig inom svenskarnas

rättvisa miljöutrymme.

För att en strategi för en hållbar konsumtion ska bli

effektiv bör insatserna i första hand rikta in sig på de

områden där Sverige har den högsta graden av inflytande

och möjligheter att påverka dessa miljöeffekter. Samtidigt

är det av största vikt att – i linje med Sveriges politik för

global utveckling – säkerställa att de åtgärder som görs

för den globala miljön också respekterar och stärker fattiga

människors rättigheter och intressen.

MJV:s förslag om att komplettera de befintliga miljömålen

med målet

Begränsad miljöpåverkan i andra länder är

fortfarande angeläget. Men även utan denna komplettering

bör det generationsmål regeringen föreslår kompletteras

med etappmålet att Sverige senast 2015 ska ha

antagit och börjat verkställa en samlad strategi för hållbar

konsumtion och produktion.

Det finns fortfarande stora kunskapsluckor när det

gäller hur svensk konsumtion påverkar miljön i andra

länder. Ett omfattande arbete pågår både för att samla

in och analysera statistik och för att vidareutveckla verktyg

och begrepp som kan bidra till att öka förståelsen

för vad som behöver göras. Allt detta är viktigt. Men vi

kommer aldrig att kunna få en fullständig bild av den

svenska konsumtionens miljöeffekter, och vi vet redan

tillräckligt för att kunna börja minska miljöpåverkan av

vår konsumtion på en rad olika områden.

Rapporten föreslår att det parallellt med kunskapsuppbyggnaden

behöver tas fram åtgärdsstrategier för de

miljöeffekter den svenska konsumtionen inom ett urval

prioriterade varugrupper ger upphov till i utvecklingsländer.

Rapporten presenterar och diskuterar även ett antal

förslag till prioriterade produktgrupper – bland annat bomull,

livsmedel och elektroniska produkter – samt ansatser

och element som kan ingå i sådana strategier. Förslagen

är av nödvändighet ofullständiga och skissartade, och

ska som helhet snarast betraktas som illustrativa. Likväl

finns där även förslag som kan omsättas mer eller mindre

omgående.

Rapporten betonar särskilt vikten av att strategierna

måste utarbetas i nära samverkan med företrädare

för dem som berörs i producentländerna: förutom

myndigheter även producenter, anställda och annan

lokalbefolkning som exempelvis påverkas av utsläpp,

resursanvändning och ändrade försörjningsmöjligheter