Staten är den största bolagsägaren i landet och dess ansvar i bl a miljöarbete bör

vara synligt i företag med statligt ägande. I sin styrning har staten ett flertal instrument

till sitt förfogande, från bolagsstämma till redovisningskrav.

Denna studie har haft fokus på hur de arbetar med miljöfrågor och huruvida deras

miljöarbete går i riktning mot de nationella miljökvalitetsmålen. Ett urval av

statligt ägda företag har gjorts inom branscherna fastigheter, transport, råvaror,

tjänster samt finansiering/investering.

En gemensam bild för dessa bolags styrelser är att miljöfrågor oftast inte finns

på dagordningen. Inte heller tycks ägarens representanter driva frågan i någon

nämnvärd omfattning.

I fastighetsbranschen uppfattar vi att miljö är en fråga som aktualiseras, inte

minst när det gäller besparingar, samt att de har en tämligen hög miljömedvetenhet.

Där finns också, till skillnad från de andra branscherna, en kännedom om miljökvalitetsmål

och vad de innebär.

Tjänsteföretagen i vårt urval uppvisar en medvetenhet om den egna miljöpåverkan.

Det finns kanske däremot mer att göra när det gäller kunder och deras

miljömedvetenhet samt miljöpåverkan.

De transportföretag som ingått i studien är sinsemellan olika: ett har byggt sin

affärsverksamhet kring ett tydligt miljötänk och det andra ställer inga direkta miljökrav

på sin egen verksamhet. Dess kunder arbetar miljöfrämjande men vi har inte

fått uppfattningen att transportföretaget ställer några krav om kundernas miljöarbete

som är en indirekt påverkan sett ur transportföretagens perspektiv. Vi har inte

heller kunnat se att transportföretagen har kännedom om miljömålen.

Det råvaruföretag som ingått i studien uppvisar i sin dokumentation åtgärder

och hänsyn om miljön, men har dock inga styrdokument så vitt vi kunnat se, som

reglerar bolagets miljöarbete.

Bland företagen inom finansiering/investering är inte heller miljömålen kända

och deras uppfattning är att deras egen direkta miljöpåverkan

1 är ringa. Inga särskilda

krav verkar ställas på kundens ev. miljöpåverkan. Det finns exempel på

företag som på eget initiativ tagit fram miljöetiska produkter. Dock har de produkterna

inte funnit gehör hos kunderna.

Vi har kunnat se att företagens drivkrafter, den kontext de verkar i och hur ”erbjudandet”

ser ut, d v s vilka möjligheter företagen ser i att verka miljömässigt,

verkar sammantaget för företagens agerande. Variationen är stor både i miljöengagemang

och agerande bland företagen. Viktiga faktorer för ett aktivt miljöarbete

tycks vara införandet av miljöledningssystem och certifieringar (ISO 14001, miljövarudeklarationer

eller liknande), en engagerad ledning samt ägarens intresse och

efterfrågan på miljöarbete.

Statens ansvar som föredöme i miljöarbete bör enligt prop. 2004/05:150 vara

synbart även i företag med statligt ägande. Alla företag har ett stort ansvar att ta i

1

Med direkt miljöpåverkan avses här den inverkan företagets egen produktion/verksamhet/aktivitet etc.

kan ha på miljön.

NATURVÅRDSVERKET

Är statligt ägda företag

föredömen i miljöarbetet?

6

en ekologiskt hållbar utveckling, särskilt de statligt ägda företagen. Få ägardirektiv,

såvitt vi kunnat se, handlar dock explicit om miljö. Detta skulle kunna vara ett

verktyg bland statens styrinstrument som kan utnyttjas mer. Vi tycker oss kunna se

att i flera av de företag vi intervjuat finns en vilja och ett intresse att göra mer på

området. Det kan tyda på att det finns en outnyttjad potential i de företag staten

äger.

Vårt samlade intryck är att statligt ägda företag inte kommit längre än privatägda

företag när det gäller arbete mot de nationella miljökvalitetsmålen. Frågan om

hur de statligt ägda företagen kan bli föredömen i sina respektive branscher kan

gynnas av:

•

mer långtgående krav om miljöpolicys som har en tydlig koppling till förekomsten

av ett miljöledningssystem,

•

större krav på utförligare redovisning av miljöarbete i exempelvis årsredovisningar,

hållbarhetsredovisningar etc. och

•

formulerandet av differentierade ägarstrategier, med olika tyngdpunkt i

ägarens krav om miljöarbete, beroende på företagens verksamhet.

As the largest owner of companies in Sweden, the Swedish state should assume

explicit responsibility for matters such as the environmental work of the companies

it owns. The state has several instruments at its disposal to exercise direction, ranging

from the annual shareholders’ meeting to reporting requirements.

This study has focused on how state-owned companies deal with environmental

matters and whether they work to achieve the national environmental quality objectives.

A sample of such companies has been selected in the following industries:

real estate, transport, raw materials, services and financing/ investments.

A feature common to all companies studied is that environmental issues are

usually absent from the agendas of their board meetings. Moreover, the state’s

representatives on their boards do not seem to pursue such issues to any substantial

extent.

In the real-estate industry, environmental issues seem to be given priority, not

least in the context of cost reduction, and the companies’ environmental awareness

also appears to be at a fairly high level. In addition, unlike in the other industries,

the companies are familiar with the environmental quality objectives and their

implications.

The service companies included in our selection also show awareness of their

own impacts on the environment. However, there may be more work to be done as

regards their customers’ environmental awareness and impacts.

The transport companies studied differ from each other: while one of them has

based its business operations on a clear environmental approach, the other does not

really impose any environmental requirements on its own operations. Its customers

do strive to protect the environment, but our impression is that this transport company

does not impose any requirements on its customers’ environmental work,

which – as seen from the perspective of the transport company – relates to indirect

impacts. Nor have we been able to see any awareness of the environmental quality

objectives in the transport companies.

While the raw-material company included in the study does refer to environmental

actions and concerns in its documentation, we have not been able to identify

any policy documents governing its environmental work.

The finance/investment companies are also unfamiliar with the environmental

quality objectives, and they believe their own direct environmental impacts

2 to be

minor. As regards the potential environmental impacts caused by their customers,

they do not seem to impose any specific requirements. While there are examples of

companies that have developed ‘environmentally ethical’ products on their own

initiative, these products have failed to attract customers.

We have been able to see clearly that the companies’ driving forces, the contexts

in which they operate and the nature of the ‘offer’, i.e. the benefits they believe

they can gain from environmental work, all have an effect on their actions.

2

‘Direct environmental impacts’ here refers to the potential impacts on the environment of a company’s

own production, activities, operations, etc.

NATURVÅRDSVERKET

Är statligt ägda företag

föredömen i miljöarbetet?

8

There is wide variation among the companies as regards both environmental commitment

and actions taken. The introduction of an environmental-management

system, environmental certification (ISO 14001, environmental product declarations,

etc.), committed management and the owner’s interest in and demand for

environmental work seem to be important factors which increase the likelihood of

active environmental work being undertaken.

The Government Bill (2004/05:150) entitled

Environmental Quality Objectives

– A Shared Responsibility

emphasises that the responsibility of the state as a role

model in environmental work should be manifest in state-owned companies as

well. All companies shoulder a heavy responsibility for ensuring ecologically sustainable

development, and state-owned ones in particular. However, we have found

very few cases where the instructions given by the state as owner deal explicitly

with the environment. Such owner’s instructions, which are one of the instruments

by which the state exercises direction, could thus be used to a larger extent. What is

more, several of the companies interviewed would appear to be willing and interested

to do more in the environmental field. This may indicate that there is an unrealised

potential in the companies owned by the state.

Our overall impression is that state-owned companies have progressed no further

than privately owned ones in their work to achieve the national environmental

quality objectives. However, the likelihood of state-owned companies setting a

good example in their respective industries could be enhanced by:

•

stricter requirements for environmental policies, with a clear link to the

existence of an environmental management system;

•

higher standards for comprehensive reporting of environmental work, for

instance in financial reports or sustainability reports; and

•

differentiated ownership strategies, with the focus of the owner’s requirements

for environmental work depending on the nature of the individual

companies’ operations.