Svensk miljölagstiftning är ett av flera styrmedel som finns att tillgå i arbetet med att nå

miljömålen. Som ett led i miljömålsarbetet har Miljömålsrådet tillställt SGU medel att utreda

i

vilken utsträckning miljökvalitetsmålen beaktas

vid domstolarnas tillämpning av miljöbalkens

regler.

Utredningen omfattar totalt 608 avgöranden från Högsta domstolen, Miljööverdomstolen

(Svea HovR) samt de fem miljödomstolarna i Stockholm, Umeå, Vänersborg, Växjö och

Östersund. Avgörandena är i ett första skede undersökta utifrån frågeställningen; framgår det

av domskälen att miljökvalitetsmålen tjänat som vägledning för domstolarnas tillämpning av

miljöbalkens regler. Undersökningens resultat visar att miljökvalitetsmålen uttryckligen tjänat

som ledning i 10 av de totalt 608 undersökta avgörandena, alltså ca 1,6 %. Fördelat på olika

instanser är resultatet för överrätterna 4 av 261 avgöranden (ca 1,5 %) och för underrätterna 6

av 347 avgöranden (ca 1,7 %). Samtliga 4 fall från överrätterna härstammar från

Miljööverdomstolen.

I en uppföljning av den kvantitativa undersökningen, redogörs för de fall där det gått att

utläsa miljökvalitetsmålens inverkan för utfallet. Här har studerats i vilka situationer

domstolarna valt att hämta ledning och till vilka regler i miljöbalken som situationerna

eventuellt anknyter. Av de fall där miljökvalitetsmålen diskuterats av domstolarna märks

framförallt miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Antalet avgöranden där miljökvalitetsmålen

explicit tjänat som ledning har varit för lågt för att man skall kunna utpeka situationer där

domstolarna är i större behov av vägledning än annars.