Denna rapport presenterar och diskuterar resultaten från två studier som genomförts under 2009 med syfte att testa etablerade miljövärderingsmetoder och deras användbarhet för ekonomisk värdering av kulturmiljön. En viktig del av detta syfte är att projektet ska bidra till förbättrade samhällsekonomiska konsekvensanalyser. Två värderingsmetoder (scenariovärderingsmetoden och resekostnadsmetoden) har tillämpats på två småländska kulturreservat, ett planerat i Högarps by och ett befintligt i Åsens by. Data samlades in genom tre enkätundersökningar. Förutom för Högarps by och Åsens by genomfördes även en enkätundersökning i det befintliga kulturreservatet Pershyttans Bergmansby i Närke. Antalet observationer från Pershyttan blev dock för litet för att möjliggöra en tillämpning av resekostnadsmetoden.

Resultaten indikerar att scenariovärderingsmetoden på ett tillfredsställande sätt kan tillämpas för värdering av kulturreservat. Den sammanlagda betalningsviljan för Högarps by har skattats till 2 Mkr/år. Slutsatsen av detta är alltså att det vore samhällsekonomiskt lönsamt att inrätta kulturreservatet om kostnaderna för inrättandet skulle understiga 2 Mkr/år. Dock kan det konstateras att det är svårt att bedöma hur rimligt detta resultat är eftersom det knappt finns något att jämföra med. En jämförelse som låter sig göras är den med resultaten från resekostnadsstudien i Åsens by. Det ekonomiska värdet av Åsens by beräknas med hjälp av en zonal resekostnadsanalys till 3,6 Mkr/år. Att detta värde är högre än värdet för Högarps by är rimligt, eftersom i jämförelse med Åsens by måste Högarps by bedömas vara en mycket mindre besökt och mindre välkänd plats, vilket innebär att det ekonomiska värdet av Åsens by kan förväntas överstiga värdet av Högarps by med väsentliga belopp. Eftersom icke-besökares värdering av Åsens by inte fångas in av en resekostnadsstudie torde det totala ekonomiska värdet av Åsens by dessutom ligga betydligt över 3,6 Mkr/år.

Vidare tyder resultaten av resekostnadsstudien på att metoden kan användas för att värdera kulturreservat ekonomiskt, men det finns ett antal empiriska utmaningar som genom denna studie blivit uppenbara. Definitionen av zoner är en sådan utmaning. I fallet Åsens by har över 70 procent av respondenterna rest från en och samma zon, nämligen Jönköpings län. Den geografiska spridningen av respondenter är alltså mycket låg vilket försvårar den statistiska analysen som ju bygger på en geografisk zonindelning. Före en framtida

tillämpning av metoden bör det noga utvärderas om en tillräcklig variation i datamaterialet beträffande resekostnader kan erhållas genom att dela ut enkäter till kulturreservatets besökare, eller om det är att föredra att använda sig av ett slumpmässigt urval av befolkningen i det område varifrån besökare i första hand kan förväntas komma ifrån. Om en plats kännetecknas av stort allmänintresse för hela nationen, så att besökare i hög grad kan förväntas komma från hela landet, torde det finnas en relativt hög sannolikhet för att den önskvärda variationen kan erhållas från enkäter som delas ut på plats. För att metoden att dela ut enkäter till besökare ska fungera tillfredsställande visar erfarenheterna från Åsens by respektive Pershyttans Bergmansby att det i alla händelser krävs särskilda insatser på själva platsen för att få tillräckligt många besökare att fylla i en enkät. Specialinsatserna i Åsens by där personal aktivt sökte upp besökare för att få dem att fylla i enkäter var exempelvis troligen av stor betydelse.

Sammanfattningsvis har studierna bidragit till att väsentligt öka kunskapen om värderingsmetoderna och deras användbarhet för värdering av kulturmiljöer. En rad empiriska utmaningar har kunnat pekas ut vilket är lovande om fler studier på området genomförs i framtiden. Vidare är datamaterialet som samlats in rikt och erbjuder en stor potential för fördjupade analyser.