Sammanfattning

Omkring en fjärdedel av landets ursprungliga våtmarksareal bedöms ha försvunnit genom utdikning och uppodling, framför allt inom skogs- och jordbruket. För att återställa försvunnen våtmarksareal har eller kommer ett stort antal våtmarker anläggas under de närmaste åren, främst genom nyanläggning men även till viss del genom restaurering. Enligt delmål fyra för Myllrande Våtmarker ska minst 12 000 ha våtmarker och småvatten anläggas eller återställas fram till år 2010.

Indikatorn Areal anlagda våtmarker på miljömålsportalen, www.miljomal.nu, visar hur vi närmar oss målet arealmässigt. Indikatorn säger däremot inget om anläggningens utseende eller effekter på kulturmiljön. Vi vet att nyanläggning påverkar landskapets kulturmiljövärden i varierande grad och att exempelvis skötsel, utformning och val av läge är avgörande för det slutliga resultatet.

Riksantikvarieämbetet har som en del av kulturmiljöövervakningen och miljömålsuppföljningen utarbetat en utvärderingsmetodik för att följa hur landskapets kulturmiljövärden påverkas av nyanlagda våtmarker. Denna rapport beskriver utarbetandet av metoden och hur det är möjligt att utvärdera vilka effekter nyanlagda våtmarker har på kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena.

För att utvärdera metoden genomförde konsultfirman Bäckaby Landskap på uppdrag av Riksantikvarieämbetet en fallstudie under 2006. Ett slumpmässigt urval nyanlagda våtmarker besöktes utifrån den framtagna fältdokumentationsmetodiken. Kriterier som ingick i undersökningen var bland annat våtmarkernas syfte, funktion, utformning, reglering, hävd, handläggning av ärendet på länsstyrelsen samt anpassning till kulturlandskapet. En samlad bedömning gjordes sedan av hur den anlagda våtmarken påverkat kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena.

Resultat av fallstudien

Resultaten av fallstudien visar att uppföljningsmetoden fungerar efter att bearbetning gjorts. En del justeringar har gjorts av fältblanketten för att öka frågornas stringens och minska graden av subjektivitet i bedömningen.

Studien visar att majoriteten av de besökta objekten är relativt små anläggningar, mer att betrakta som dammar. Ofta ligger våtmarkerna på platser som historisk sett hyst våtmarker. Landskapsbildsmässigt saknar de emellertid alla likheter med det förindustriella landskapets fodermarker. Utifrån de givna förutsättningarna ansågs effekten på kulturmiljön för de besökta dammarna vara liten eller obetydlig.

En viktig slutsats från resultatet av fallstudien är behovet av att sätta våtmarksanläggningen i relation till ett större sammanhang både i tid och rum för att kunna bedöma effekter på kulturmiljön. Anläggandet av våtmarker ska relateras till målet och syftet med åtgärden.

Stora arealer våtmarker har försvunnit främst i samband med den agrara revolutionen under de senaste århundradena. Genom att anlägga våtmarker försöker man att återskapa ett äldre odlingslandskap. Det blir svårt att bedöma effekten på kulturmiljö när våtmarken ses som en isolerad företeelse. Det behövs mer övergripande historiska analyser över större landskapsavsnitt som klargör våtmarkernas utseende före den agrara revolutionen när det gäller typ av våtmarker, utbredning, läge i topografin, förhållande till andra markslag och bebyggelse och så vidare.

Att anlägga våtmarker på strategiska platser försvåras av en mängd olika faktorer, exempelvis markägarförhållanden, grundvattensförhållanden och nuvarande markanvändning. Därför kan principiella diskussioner kring regionala variationer och landskapstyper vara nog så viktiga kriterier för bedömningen av våtmarkernas effekt på kulturmiljön.

Eftersom så många faktorer spelar in när det gäller möjligheten att anlägga våtmarker så kanske det är viktigare att merparten av våtmarksanläggningarna följer den historiska traditionen än att en bedömning görs enbart utifrån den enskilda våtmarkens kulturmiljöeffekter. Likaså behöver målet förtydligas utifrån de regionala förutsättningarna och behoven. Det är skillnad på att återställa en sjö till samma nivå som varit innan sjösänkningsföretaget och att nyanlägga en översilningsäng.

Detta borde vara tydligt formulerat i det mål som ska uppnås och därmed också finnas med i den övergripande planeringen. Sammantaget är det här aspekter som behöver utvecklas på regional nivå i samband med länsstyrelsernas

arbete med att ta fram planeringsunderlag för återskapande och återställning av våtmarker.

Hur går vi vidare?

Utifrån resultatet från fallstudien har fältblanketten reviderats, se bilaga 1. Målet har varit att minska graden av subjektivitet i bedömningen och få ett jämförelsematerial över tiden. Det är viktigt att den utvärdering som rör anlagda våtmarkers effekter på kulturmiljön samordnas och att data samlas in på samma sätt över hela landet. Den metod som beskrivs i denna rapport fungerar väl för detta syfte. För framtiden blir det också viktigt att uppgifter lagras i en databas som alla berörda parter har tillgång till.

Tanken är att denna metod ska användas för återkommande utvärderingar av indikatorn, troligtvis i samband med den fördjupade utvärderingen av miljömålen vart fjärde år. Fortfarande återstår att utreda vidare kring urvalsprocesser och omfattning för att få ett statistiskt tillförlitligt underlag.