Fyra av de 26 undersökta vattendragslokalerna år 2010 bedömdes tillhöra klass 1,

hög status, nämligen Holjeån vid Ljungryda-Östafors, Holjeån vid Näsum, Vieån

samt Lillån (Visseltofta). Den sistnämnda klassades dock som sur (se nedan).

Byaån, Hovdalaån, Mjöån i Åbjär, Almaån nära utflödet i Helge å,

Önnerupsbäcken (se nedan), Vinnö å i Lommarp, Tuvebäcken, Vramsån i Årröd

och Tormestorpsån hamnade i klass 2,

god status. Alla utom Byaån, Hovdalaån

och Mjöån i Åbjär befann sig emellertid i den nedre delen av klassintervallet.

Framförallt Tuvebäcken, Vramsån i Årröd och Tormestorpsån kan sägas ligga

i riskzonen för att hamna i klass 3, måttlig status . Önnerupsbäcken hade ett

mycket lågt antal räknade arter och mycket låg diversitet, vilket tyder på någon

annan form av störning. Troligen beror detta på att tillgången på växtsubstrat var

dålig med alltför unga växter på lokalen. En tidigare undersökning något högre

uppströms i Önnerupsbäcken visade måttlig status, vilket är mer rimligt.

Elva vattendragslokaler tillhörde klass 3, måttlig status: Vramsån i Köpinge,

Välabäcken, Tommarpsån i Smedstorp, Tommarpsån i Järrestad, Mjöån

uppströms utflödet i Helge å, Almaån nedströms Finjasjön, Gessiebäcken,

Kävlingeån, Råån, Vinnö å i Karpalund och Kölebäcken. Av dessa hade Vramsån

i Köpinge och Välabäcken indexvärden mycket nära gränsen mot klass 2, god

status, och Vramsån i Köpinge kan sägas befinna sig i gränslandet mellan god och

måttlig status. I Välabäcken var emellertid stödparametern TDI (andelen

näringskrävande kiselalger) mycket hög, vilket stärker bedömningen måttlig

status. Råån, Vinnö å i Karpalund och Kölebäcken hade indexvärden i den nedre

delen av klassintervallet. Framförallt de två sistnämnda kan, p.g.a. hög respektive

mycket hög andel föroreningstoleranta arter (%PT), sägas ligga i riskzonen för

att hamna i klass 4, otillfredsställande status

.

Görslövsån och Humlebäcken hade de lägsta IPS-indexen i undersökningen 2010

och tillhörde klass 4,

otillfredsställande status. I Görslövsån utgjordes en stor del

av kiselalgssamhället av brackvattensarter, vilket visar att inflöde av vatten från

Skälderviken sker på lokalen.

Ur surhetssynpunkt bedömdes samtliga vattendrag, utom Lillån, ha

alkaliska

(årsmedelvärde för pH över 7,3) eller

nära neutrala (årsmedelvärde för pH

mellan 6,5-7,3)

förhållanden. Endast Lillån, uppströms Visseltofta sågverk, hade

ett lågt indexvärde och hamnade i

sura förhållanden, vilket tyder på att

årsmedelvärdet för pH ligger mellan 5,5-5,9 och/eller att pH-minimum är under

5,6.

I årets kiselalgsundersökning har andelen deformerade (missbildade) skal

8

analyserats. Erfarenheter från andra undersökningar har visat att andra typer av

föroreningsbelastning än näringsämnen och organiskt material, t.ex.

bekämpningsmedel, metaller eller liknande, kan orsaka missbildningar på

kiselalgsskalen. Inga gränser för påverkan/icke-påverkan finns i dagsläget

framtagna för Sverige, men förekomst av mer än 1 % deformerade skal visar

troligen någon form av påverkan. 1-2 % deformerade skal noterades i Kävlingeån,

Kölebäcken, Tommarpsån i Järrestad, Tommarpsån i Smedstorp, Almaån nära

utflödet i Helge å, Hovdalaån, Vieån och Byaån. I Råån, Välabäcken,

Gessiebäcken och Mjöån i Åbjär förekom 2-5 % deformerade skal, medan störst

andel (5,9 %) missbildade skal påträffades i Tuvebäcken.

I undersökningen av kopplingen mellan deformerade skal och bekämpningsmedelsförekomsten

i 8 (egentligen 12) av lokalerna i vattendrag med hög

jordbrukspåverkan, är materialet alltför litet för att några säkra slutsatser ska

kunna dras. Resultaten indikerar trots det att bekämpningsmedel kan vara en av

huvudorsakerna till den förhöjda andelen deformerade kiselalgsskal på de

undersökta lokalerna. Däremot fanns ingen direkt koppling mellan andelen

deformerade skal och statusen för kvalitetsfaktorn kiselalger, vilket var förväntat

eftersom IPS-indexet endast är framtaget för att visa allmän närings- och

föroreningspåverkan.

Andelen deformerade skal verkar framförallt hänga samman med den

sammanlagda halten bekämpningsmedel och därefter antalet substanser som

påträffats på lokalen. Tidsmässigt verkar andelen deformerade skal framförallt

spegla bekämpningsmedelsförekomsten de två till tre månaderna närmast före

kiselalgsprovtagningen. Den sammanlagda giftigheten enligt toxindexet förklarar

inte i lika hög grad förekomsten av deformerade skal, vilket i sin tur kan bero på

att ingen hänsyn har tagits till en eventuell ”cocktaileffekt”.

I den mer omfattande utvärderingen av kiselalger och miljögiftspåverkan som

kommer att genomföras av flera län under 2011 behöver fler studier göras. Helst

bör både kiselalgsprov och vattenprov för bekämpningsmedelsanalys tas varje

månad under perioden maj till september. Av kostnadsskäl är detta kanske inte

möjligt men då bör kiselalgsprov tas i september och vattenprov för

bekämpningsmedel varje månad från åtminstone juli till september. I projektet bör

möjligheten att utveckla ett kiselalgsindex med avseende på gifter – i likhet med

surhetsindexet – undersökas.