Staten är den största bolagsägaren i landet och dess ansvar i bl a miljöarbete bör

vara synligt i företag med statligt ägande. I sin styrning har staten ett flertal instrument

till sitt förfogande, från bolagsstämma till redovisningskrav.

Denna studie har haft fokus på hur de arbetar med miljöfrågor och huruvida deras

miljöarbete går i riktning mot de nationella miljökvalitetsmålen. Ett urval av

statligt ägda företag har gjorts inom branscherna fastigheter, transport, råvaror,

tjänster samt finansiering/investering.

En gemensam bild för dessa bolags styrelser är att miljöfrågor oftast inte finns

på dagordningen. Inte heller tycks ägarens representanter driva frågan i någon

nämnvärd omfattning.

I fastighetsbranschen uppfattar vi att miljö är en fråga som aktualiseras, inte

minst när det gäller besparingar, samt att de har en tämligen hög miljömedvetenhet.

Där finns också, till skillnad från de andra branscherna, en kännedom om miljökvalitetsmål

och vad de innebär.

Tjänsteföretagen i vårt urval uppvisar en medvetenhet om den egna miljöpåverkan.

Det finns kanske däremot mer att göra när det gäller kunder och deras

miljömedvetenhet samt miljöpåverkan.

De transportföretag som ingått i studien är sinsemellan olika: ett har byggt sin

affärsverksamhet kring ett tydligt miljötänk och det andra ställer inga direkta miljökrav

på sin egen verksamhet. Dess kunder arbetar miljöfrämjande men vi har inte

fått uppfattningen att transportföretaget ställer några krav om kundernas miljöarbete

som är en indirekt påverkan sett ur transportföretagens perspektiv. Vi har inte

heller kunnat se att transportföretagen har kännedom om miljömålen.

Det råvaruföretag som ingått i studien uppvisar i sin dokumentation åtgärder

och hänsyn om miljön, men har dock inga styrdokument så vitt vi kunnat se, som

reglerar bolagets miljöarbete.

Bland företagen inom finansiering/investering är inte heller miljömålen kända

och deras uppfattning är att deras egen direkta miljöpåverkan

1 är ringa. Inga särskilda

krav verkar ställas på kundens ev. miljöpåverkan. Det finns exempel på

företag som på eget initiativ tagit fram miljöetiska produkter. Dock har de produkterna

inte funnit gehör hos kunderna.

Vi har kunnat se att företagens drivkrafter, den kontext de verkar i och hur ”erbjudandet”

ser ut, d v s vilka möjligheter företagen ser i att verka miljömässigt,

verkar sammantaget för företagens agerande. Variationen är stor både i miljöengagemang

och agerande bland företagen. Viktiga faktorer för ett aktivt miljöarbete

tycks vara införandet av miljöledningssystem och certifieringar (ISO 14001, miljövarudeklarationer

eller liknande), en engagerad ledning samt ägarens intresse och

efterfrågan på miljöarbete.

Statens ansvar som föredöme i miljöarbete bör enligt prop. 2004/05:150 vara

synbart även i företag med statligt ägande. Alla företag har ett stort ansvar att ta i

en ekologiskt hållbar utveckling, särskilt de statligt ägda företagen. Få ägardirektiv,

såvitt vi kunnat se, handlar dock explicit om miljö. Detta skulle kunna vara ett

verktyg bland statens styrinstrument som kan utnyttjas mer. Vi tycker oss kunna se

att i flera av de företag vi intervjuat finns en vilja och ett intresse att göra mer på

området. Det kan tyda på att det finns en outnyttjad potential i de företag staten

äger.

Vårt samlade intryck är att statligt ägda företag inte kommit längre än privatägda

företag när det gäller arbete mot de nationella miljökvalitetsmålen. Frågan om

hur de statligt ägda företagen kan bli föredömen i sina respektive branscher kan

gynnas av:

•

mer långtgående krav om miljöpolicys som har en tydlig koppling till förekomsten

av ett miljöledningssystem,

•

större krav på utförligare redovisning av miljöarbete i exempelvis årsredovisningar,

hållbarhetsredovisningar etc. och

•

formulerandet av differentierade ägarstrategier, med olika tyngdpunkt i

ägarens krav om miljöarbete, beroende på företagens verksamhet.