i princip gemensam strategi i alla havsområden. I Västerhavet finns dock viss brist på
integrering eftersom existerande prover från Kattegats kustområden ej är tillgängliga i den är
gemensamma databasen. Vidare är övervakningen av Västerhavets utsjöområden
förhållandevis svag.
Övervakningsprogrammet för mjukbottensfauna förefaller i vissa delar användbart för att
övervaka uppfyllelsen av det 16:e miljömålet på nationell såväl som på regional skala.
Porgrammet kan användas för att övervaka övergripande förändringar och medeltillstånd i
artdiversitet. I vilken mån det kan användas för att bedöma andelen hotade arter (enligt
Artadatabankens rödlista) är däremot mer osäkert och när det gäller diversiteten av naturtyper
har programmet mindre att erbjuda. Däremot är det tydligt att det existerande materialet och
nuvarande program bör ha en unik potential som underlag för kommande beslut om åtgärder i
olika havsområden. För att denna potential skall realiseras krävs dock att det på ett mer
omfattande sätt än idag används för målmedvetna analyser på relevanta rums- och tidsskalor.
I denna rapport utvärderas i vilken mån övervakningsprogrammet för mjukbottensfauna kan
användas för att utvärdera förändringar i biodiversitet. Utvärderingen tar sin utgångspunkt i
kraven som ställs i det 16:e miljömålet (”Ett rikt växt- och djurliv”) och innefattar variabler
som artrikedom, Shannon-Wieners diversitetsindex och förekomst av rödlistade arter.
Specifikt utvärderas i vilken mån programmet uppvisar långsiktiga trender och vilken
förmåga det har att påvisa rumsliga mönster, att ge precisa skattningar på medelvärden (= små
standardfel och konfidensintervall) och att upptäcka förändringar med en tillfredsställande
sannolikhet (=god statistisk styrka). Rapporten omfattar data från början av 1970-talet till
2005 från stationer i Västerhavet och Östersjön.
Totalt sett har 781 taxa observerats i miljöövervakningen (Västerhavet: 689; egentliga
Östersjön 93 och Bottniska viken 71). Nya taxa observeras kontinuerligt i samtliga
havsområden. Flera analyser antyder att artdiversiteten har genomgått förändringar både i
Västerhavet och Östersjön under de senaste 20-30 åren. I Västerhavet kan man observera en
minskande trend i artrikedom och Shannon-Wiener indexet, tendensen är den motsatta i
egentliga Östersjön och i Bottniska viken. Orsaken till och tillförlitligheten hos dessa mönster
bör undersökas närmare.
Analyserna visar också att faunan uppvisar variation på olika rumsskalor och att
mjukbottensprogrammet har förmåga att upptäcka dessa både när det gäller artrikedom och
Shannon-Wieners index. På grund av olikheter i faunans sammansättning och skillnader i
provtagningens utformning skiljer sig precision och statistisk styrka mellan havsområden.
Precision och statistisk styrka skiljer sig mellan olika rumsliga skalor men generellt ökar de
med ökad rumsskala. I absoluta tal är standardfel och konfidensintervall större i Västerhavet
än i Östersjön men detta kan i stor utsträckning förklaras av att Västerhavet har en högre
diversitet. Sett i relation till medelvärdet är precisionen i allmänhet 5-10% av medelvärdet i
samtliga områden. Analyserna visar också att programmen i de olika områdena på 20 års sikt
har goda möjligheter att upptäcka förändringar med en årlig takt på
≈ 1%. På 10 års sikt
måste förändringarna i allmänhet vara 2 – 5%. Programmens utformning och omfattning
förefaller i allmänhet adekvat förutsatt att dessa skattningar av precision och förändringstakt
anses tillräckliga. Eftersom programmet i egentliga Östersjön nyligen omstruktureras finns en
2007. , p. 31