Föreliggande litteraturstudie syftar till att belysa följande frågor:

􀁸

Vilka organiska ämnen och metaller kan tas upp av gröda från mark där känd

mängd slam tillförts?

􀁸

Finns studier om toxisk påverkan på organismer i mark som fått givor av slam?

􀁸

Vad säger tidigare genomförda riskbedömningar om långsiktiga risker för hälsa

och miljö då slam återförs till jordbruksmark?

􀁸

Finns ytterligare väsentliga aspekter att rapportera avseende slamåterföringens

konsekvenser för tillståndet i miljön och exponerade organismer?

Utredningen är ett underlag till Naturvårdsverkets arbete med en förordning för fosforåterföring

till produktiv mark. Litteraturgenomgången har fokuserat på studier där slamgivorna

är väldefinierade och helst jämförbara med svenska givor. Överlag finns mycket

få fältundersökningar där slamgivor använts under längre tid, och där lämpliga kontrollfält

med motsvarande näringsstatus och växtföljd även är tillgängliga.

Från de få fältförsök med slam som är utförda i Sverige och Norden, vid slamgivor på

den nivå som är tillåten i Sverige, kan följande slutsatser dras avseende växtupptag vid

slamgödslade fält jämfört med slamfri gödsling:

􀁸

Ingen eller liten ökning av vissa metaller (Cu, Ni) i grödor

􀁸

Ingen ökning av kadmium i grödor

􀁸

Inget eller litet upptag av organiska ämnen

􀁸

Inga negativa effekter på grödornas tillväxt.

Vid högre givor har man dock i andra länder konstaterat upptag av vissa föroreningar i

växter. Experimentella studier visar också att såväl metaller som många organiska föroreningar

kan tas upp från jord och slambehandlad jord till grödor. De experimentella

förhållandena kan dock vara svåra att direkt överföra till svenska fältförhållanden.

I Sverige finns flera fältstudier av effekter på marklevande organismer, främst på mikrobiologiska

processer och i ett fall även på daggmask. Studierna, som i ett fall pågått under

30 år med upprepade givor, visar inga eller något positiva effekter på flera mikrobiella

processer vid givor som är normala för svenska förhållanden. Det förekommer i en

svensk studie också tecken på negativa mikrobiella effekter vid högre givor och högre

metallhalter.

För marklevande organismer har många organiska ämnen och metaller riskbedömts. För

flertalet ämnen är riskerna för marklevande organismer försumbara, vid slamgivor som

är relevanta för svenska förhållanden. Såväl teoretiska beräkningar som undersökningar i

fält visar dock att effekter från metaller kan uppkomma vid ökade metallhalter i matjorden.

För närvarande bedöms det i svensk åkermark generellt finnas en marginal till sådana

effekter. Vad gäller mikroorganismer är det svårt att förutse den samlade effekten av

antibiotikaläkemedel, antibakteriella ämnen såsom silver och triklosan samt andra metaller.

Tidigare genomförda teoretiska riskbedömningar visar generellt låga risker för hälsoeffekter

från organiska föroreningar, även vid beaktande av kumulativa effekter från 100

års upprepade givor. Många osäkerheter råder dock fortfarande eftersom nya organiska

ämnen kontinuerligt upptäcks, och eftersom kunskapen om upptag i växter ökar. Bland

metallerna utgör dock kadmium en icke försumbar hälsorisk. Detta beror på allmänt förhöjda

halter i svenska åkrar och att intag via spannmål och rotfrukter är högt hos den

svenska befolkningen. Slam med för höga kadmiumhalter kan därför medföra en långsiktigt

ökad hälsorisk.

Vad gäller påverkan på yt- och grundvatten finns utländska undersökningar som påvisat

påverkan av vissa föroreningar från slam eller stallgödsel på ytvatten. Relevansen för

svenska förhållanden behöver undersökas.