Human exponering för PBDE och HBCD sker främst via födan och speciellt via animaliska
produkter då dessa ämnen är lipofila, bioackumulerande och ofta biomagnifierande. Studier
från bland annat Sverige och Finland visar att fisk och skaldjur är den största källan till intag
av PBDE. I den här studien har därför intaget av PBDE (9 kongener) och HBCD beräknats för
barn i Sverige. I en rikstäckande kostundersökning utförd 2003 deltog barn i åldrarna 4, 8-9
och 11-12 år. De fick i en matdagbok ange sin konsumtion under fyra på varandra följande
dagar. Data från denna undersökning kombinerades sedan med haltdata från olika livsmedel
för att räkna ut intaget av PBDE och HBCD på individbasis. Undersökningen innefattade
animaliska livsmedel såsom fisk och skaldjur, mejeriprodukter, köttprodukter, ägg,
animaliskt och vegetabiliskt fett och fett från övriga livsmedel.
Resultaten visar att intaget av PBDE var 23 ng/dag, 31 ng/dag och 28 ng/dag för 4,
8-9 respektive 11-12 åringar. Intaget av HBCD beräknades till 7,9 ng/dag, 11 ng/dag och
9,5 ng/dag för 4, 8-9 respektive 11-12 åringar. Detta visar att 8-9 åringar har det högsta
dagliga intaget av PBDE och HBCD. När intaget beräknas på kroppsviktsbasis har däremot de
yngsta barnen det högsta intaget, som sedan sjunker med åldern. Fisk och skaldjur var den
största källan till intaget av PBDE och HBCD, trots att konsumtionen av dessa livsmedel var
relativt låg. Jämförelser med de fåtal studier som gjorts i andra länder tycks visa att svenska
barn har ett lägre intag av PBDE och HBCD. Undersökningen tyder på att intaget av PBDE
och HBCD hos svenska barn via livsmedel, utifrån de kunskaper vi har idag, inte utgör någon
risk grundat på de effekter av PBDE och HBCD som observerats i toxikologiska studier.
2008. , p. 19