Human exponering för PBDE och HBCD sker främst via födan och speciellt via animaliska

produkter då dessa ämnen är lipofila, bioackumulerande och ofta biomagnifierande. Studier

från bland annat Sverige och Finland visar att fisk och skaldjur är den största källan till intag

av PBDE. I den här studien har därför intaget av PBDE (9 kongener) och HBCD beräknats för

barn i Sverige. I en rikstäckande kostundersökning utförd 2003 deltog barn i åldrarna 4, 8-9

och 11-12 år. De fick i en matdagbok ange sin konsumtion under fyra på varandra följande

dagar. Data från denna undersökning kombinerades sedan med haltdata från olika livsmedel

för att räkna ut intaget av PBDE och HBCD på individbasis. Undersökningen innefattade

animaliska livsmedel såsom fisk och skaldjur, mejeriprodukter, köttprodukter, ägg,

animaliskt och vegetabiliskt fett och fett från övriga livsmedel.

Resultaten visar att intaget av PBDE var 23 ng/dag, 31 ng/dag och 28 ng/dag för 4,

8-9 respektive 11-12 åringar. Intaget av HBCD beräknades till 7,9 ng/dag, 11 ng/dag och

9,5 ng/dag för 4, 8-9 respektive 11-12 åringar. Detta visar att 8-9 åringar har det högsta

dagliga intaget av PBDE och HBCD. När intaget beräknas på kroppsviktsbasis har däremot de

yngsta barnen det högsta intaget, som sedan sjunker med åldern. Fisk och skaldjur var den

största källan till intaget av PBDE och HBCD, trots att konsumtionen av dessa livsmedel var

relativt låg. Jämförelser med de fåtal studier som gjorts i andra länder tycks visa att svenska

barn har ett lägre intag av PBDE och HBCD. Undersökningen tyder på att intaget av PBDE

och HBCD hos svenska barn via livsmedel, utifrån de kunskaper vi har idag, inte utgör någon

risk grundat på de effekter av PBDE och HBCD som observerats i toxikologiska studier.