Den allmänna befolkningens personliga exponering i Malmö för några cancerframkallande ämnen undersöktes under perioden oktober-november 2003. Totalt 60 mätningar genomfördes på slumpmässigt utvalda individer med personburna passiva provtagare för bensen, 1,3-butadien, formaldehyd, acetaldehyd, samt kvävedioxid, i sjudygnsperioder. Samtidigt med de personburna mätningarna utfördes stationära mätningar på två platser i Malmö, en på Miljöförvaltningens tak, som anses representera Malmös urbana bakgrundshalter, samt en i gatunivå på Södervärn, som är ett trafikbelastat busstorg. Utöver detta utfördes även pumpad provtagning av polyaromatiska kolväten (PAH) i tredygnsmätningar stationärt utomhus. Hos tio av deltagarna mättes PAH stationärt i sovrummet under 24 timmar. PAH-mätningar utfördes även hos tio personer från personalen på Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Lund och Miljöförvaltningen i Malmö både personburet och stationärt i sovrummet. PAH-mätningarna presenteras som nivåer av bens(a)pyren. Studier med liknande upplägg har tidigare genomförts i Göteborg (2000), Umeå (2001), samt Stockholm (2002/2003).

Deltagarfrekvensen var endast 43 %. Bortfallet orsakade en snedfördelning, vilket gav en överrepresentation av personer bosatta i de centrala delarna av Malmö.

Medianresultat från studien i Malmö presenteras i nedanstående tabell.

Ämne

Personburna mätningar

Stationära mätningar

μg/m³

μg/m³

Miljöförvaltningens tak

Södervärn

Bensen

1.7

1.0

2.0

1,3-Butadien

0.6

0.1

0.2

Formaldehyd

16

3

3

Acetaldehyd

10

0

1

Kvävedioxid

14

25

42

Bens(a)pyren ng/m³

0.17

0.07

0.13

Den personliga exponeringen för bensen korrelerar med om man är rökare och hur ofta man tankar eller hanterar bensin. De uppmätta koncentrationerna av 1,3-butadien var mer än sex gånger högre för rökare än icke-rökare och i genomsnitt hade deltagare som eldat med ved under provtagningen 50 procent högre butadienexponering än deltagare som inte vedeldat. Studien visade att huvudexponeringen av formaldehyd och acetaldehyd sker från emissioner inomhus. I båda fallen var exponeringen större i enfamiljshus än i flerfamiljshus. Kvävedioxid är i sig inte cancerframkallande, men mättes som indikator på trafikrelaterade luftföroreningar. Kvävedioxidhalterna korrelerade inte till vistelse i specifika miljöer och ej heller till övriga ämnen, varken personburet eller stationärt. För de personburna passiva mätningarna var inomindividvariabiliteten en liten del av den totala variabiliteten. Det förelåg en stark korrelation mellan personburna mätningar av bens(a)pyren och parallella stationära mätningar i hemmet.