Mätningar av flera cancerframkallande ämnen och kvävedioxid har utförts i Stockholm

med avsikt att skatta befolkningens exponeringsnivå för dessa ämnen. Fyrtio försökspersoner

i åldern 20 –50 boende i församlingar med geografisk tyngdpunkt inom 10 km från

Kungliga Slottet i Stockholms City valdes slumpmässigt ut. Varje försöksperson från

slumpurvalet bar tre passiva provtagare i en vecka för mätning av kvävedioxid, bensen,

1,3-butadien, formaldehyd samt acetaldehyd. Under provveckan fick varje försöksperson

svara på frågor i en dagbok samt frågor i ett formulär om faktorer relevanta för deras exponering

för luftföroreningar. Tjugo försökspersoner av de fyrtio slumpvis utvalda fick bära

provtagare i ytterligare en vecka och tio av dessa tjugo hade under ett dygn även en pump

och en provtagare för mätning av PAH (polyaromatiska kolväten) hemma i sitt sovrum. Tio

försökspersoner anställda vid Arbets- och miljömedicin i Stockholm bar en pump och en

provtagare för PAH under ett dygn, samma dygn hade de även utrustning för mätning av

PAH hemma i sovrummet. Parallellt med de personburna mätningarna genomfördes mätningar,

av samma ämnen som för de personburna mätningarna, vid tre stationära platser i

Stockholm:

1. På Miljöförvaltningens tak på Rosenlundsgatan

2. I gatunivå på Hornsgatan

3. På en tomt i ett villaområde i Huddinge, 10 km sydost från Stockholms City.

Medianvärdet från den personburna provtagningen av bensen för de 40 mätningar i den

första mätomgången var 3,0 μg/m

3, vilket kan jämföras med resultaten från motsvarande

studier i Göteborg (år 2000, 1,0 μg/m

3) och Umeå (år 2001, 1,5 μg/m3) och den av Institutet

för miljömedicin (IMM) föreslagna lågrisknivån 1,3 μg/m

3. Exponeringen för bensen

i den aktuella studien var signifikant associerad till tid i rökigt rum, tankning av bensin

samt för tid utomhus annat än i trafik eller på arbetsplatser. Halterna uppmätta på Hornsgatan,

Rosenlundsgatan och Huddinge var 4,5, 1,4 samt 1,2 μg/m

3 respektive.

Medianvärdet för de personburna mätningarna av 1,3-butadien för de 40 mätningarna i den

första mätomgången var 0,5 μg/m

3, vilket kan jämföras med 0,4 μg/m3 som uppmättes i

Umeå. Halten uppmätt på Hornsgatan var densamma som för de personburna mätningarna

medan halterna på Rosenlundsgatan och i Huddinge var betydligt lägre, 0,07 samt 0,04

μg/m

3. Tid som tillbringats i rökigt rum samt tankning av bensin var signifikant förknippat

med ökad exponering för 1,3-butadien.

Medianvärdet för formaldehyd för de personburna mätningarna för de 40 mätningarna i den

första mätomgången var 12 μg/m

3 vilket är något lägre än vad som uppmättes i Göteborg år

2000 (19 μg/m

3) och Umeå år 2001 (15 μg/m3). Skillnaden mellan de tre städerna kan delvis

bero på boendeformen. I Göteborg, Umeå och även i den aktuella studien uppvisades

signifikant högre halter formaldehyd för försökspersoner boende i villa/radhus jämfört med

försökspersoner boende i lägenheter. Andelen försökspersoner som bodde i villa/radhus var

högre i Göteborg och Umeå jämfört med Stockholm. IMM har angivit 12-60 μg/m

3 som

lågrisknivå. Utöver ”typ av bostad” var variablerna ”tid utomhus annat än i trafik eller på

arbetsplats” och ”tid i rökigt rum” signifikant associerat till personliga exponeringen för

formaldehyd. Halterna uppmätta på Hornsgatan, Rosenlundsgatan och Huddinge var 3,2,

2,5 samt 1,8 μg/m

3 respektive.

Medianvärdet av acetaldehyd för de 40 personburna mätningarna i den första mätomgången

var 13 μg/m

3. Halterna uppmätta vid de stationära mätningarna var låga och flera låg under

detektionsgränsen. De högsta värdena uppmättes som för övriga ämnen på Hornsgatan: 2,4

μg/m

3. För acetaldehyd finns ingen lågrisknivå angiven. Variablerna "tid i rökigt rum" samt

"tankat bensin" var signifikant positivt associerade till halten acetaldehyd.

Medianvärdet för bens(a)pyren personburet var 0,09 ng/m

3 och halterna vid sovrumsmätningarna

var 0,10 för försökspersoner ur slumpurvalet respektive 0,12 ng/m

3 för försökspersoner

anställda vid Arbets- och miljömedicin. WHO har angett ett riktvärde för Europa

på 0,1 ng/m

3 bens(a)pyren. I Göteborg och Umeå uppmättes liknande värden. Vid Hornsgatan

uppmättes 0,28 ng/m

3 bens(a)pyren och på Rosenlundsgatan och i Huddinge 0,16

respektive 0,08 ng/m

3 bens(a)pyren.

Medianvärdet av kvävedioxid för de 40 personburna mätningarna i den första mätomgången

var 19 μg/m

3, vilket är betydligt högre än det som uppmättes i Umeå (8 μg/m3). Bakgrundshalten

kvävedioxid var dock högre i Umeå (median 28 μg/m

3) jämfört med i Stockholm

(median 21 μg/m

3), vilket kan bero på skillnader i provplatsernas placering. I Indexstudien

som genomfördes juni 1999 – juni 2000 mättes kvävedioxid personburet på 247

försökspersoner boende i Stockholms län. Den personliga kvävedioxidexponeringen skattades

i Index-studien till 12,5 μg/m

3. Det högre värdet uppmätt i denna studie beror troligen

på att de flesta försökspersonerna bodde i innerstan eller dess närhet. Variablerna "tid i

rökigt rum", "tid i trafik" samt "inomhus på arbete" var signifikant positivt associerade till

kvävedioxidhalten. Försökspersoner boende i flerfamiljshus visade signifikant högre exponering

för kvävedioxid än de boende i enfamiljshus. Detta beror antagligen på att de boende

i flerfamiljshus i större utsträckning bodde i innerstaden där kvävedioxidhalterna är högre.

Flera av dessa hade även gasspis. Halterna uppmätta stationärt var de följande: Hornsgatan

71 μg/m

3, Rosenlundsgatan 21μg/m3 och Huddinge 10μg/m3.

För samtliga ämnen, utom för kvävedioxid, hade rökare i genomsnitt högre exponering. På

grund av det ringa antalet rökare (4 st) kan dessa skillnader inte skattas med god precision i

denna studie.