Syfte:

Syftet var att undersöka om ftalatexponeringen i befolkningen är stabil över tiden eller

om det finns någon tidstrend för exponering, samt också ge möjlighet att utvärdera rökning

och BMI som potentiella determinanter för exponering.

Material och metoder:

År 2000 togs urinprov från 234 mönstrande män och år 2004 togs

urinprov från 200 mönstrande män. Vid båda provtagningsåren var medianåldern 18

(variationsvidd 18–21). Urinproverna analyserades med LC-MS-MS teknik med avseende på

ftalsyra, monoetylftalat (MEP), monobutylftalat (MBP), monobutylbenzylftalat (MBzP) och

monoetylhexylftalat (MEHP).

Resultat

: Det noterades för kreatininjusterade urinhalter signifikanta minskningar mellan år

2000 och år 2004 för ftalsyra (medianminskning 35%), för MEP (72%) och för MBP (17%).

Även MEHP halterna i urin var lägre år 2004 än 2000, medan däremot halterna var

oförändrade för MBzP. Rökare hade signifikant högre värden av både ftalsyra (median 65%)

och MEP (median 72%) än icke rökare.

Konklusion:

De minskade koncentrationerna av ftalater i urin tolkas avspegla en lägre

exponeringsnivå till följd av en minskad användning av ftalater i olika konsumtionsprodukter.

Då ftalaterna är generellt spridda i miljön och kan tas upp i kroppen både per oralt, dermalt

och via inhalation, är det dock inte enkelt att specificera vilka specifika exponeringskällor

som förändrats över tiden. Orsaken till varför rökare har högre ftalatkoncentrationer i urin

jämfört med icke-rökare är inte klarlagd.