På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på tre platser i länet. Målet med nuvarande Program 2011 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade regionala modellberäkningar som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition och antropogent försurade sjöar.

Emissionerna av svavel i Europa har minskat med 82 % sedan 1990, vilket återspeglas i halter av svaveldioxid i luft, nedfall av svavel till skog och halter av svavel i markvattnet. Det sura nedfallet har dock tömt marken på buffringskapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. Markvattnets pH är fortfarande lågt på vissa ytor i Kronoberg, men visar svaga tecken på återhämtning. 55 % av sjöarna i Kronobergs län har bedömts som antropogent försurade. Detta är avsevärt högre än gränsen i det regionala miljömålet. Sjöarna kan inte förväntas återhämta sig fullt ut förrän marken återhämtats.

Kväveemissionerna i Europa har inte minskat i samma takt som svavel och för kvävenedfall är det svårare att påvisa tydliga trender. För kvävenedfall på öppet fält syns ingen signifikant minskning i Kronobergs län och nedfallet överskrider den lägre gränsen, och vissa år även den högre gränsen, i det kritiska belastningsintervallet 5-10 kg per hektar och år. Kvävenedfallet kan på sikt leda till en upplagring av kväve i skogsmarken, vilket kan medföra att nitrat läcker ut till grundvatten och rinnande ytvatten. Markvattenmätningarna i länet visar dock ännu inte på något begynnande läckage av nitrat från skogsmarken i Kronobergs län.

I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. I Kronobergs län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 40 och 70 % beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (grot) och stubbar tas ut. Andelen är dock något överskattad eftersom kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning.

Resultaten visar att det är viktigt att minskningen i svavelemissioner fortsätter och att åtgärder vidtas för att kunna avsevärt minska kväveemissionerna. Arbete med detta måste göras i lokal och regional skala såväl nationellt som internationellt. Vidare är det viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. Försurningen vid uttag av grot kan motverkas genom näringskompensation.

Nyckelord:

Deposition, svavel, kväve, skogsytor, försurning, övergödning, krondropp, markvatten, lufthalter, Kronobergs län

Bibliografiska uppgifter

IVL Rapport B 2040

Rapporten beställs via:

Webbplats: www.ivl.se, e-post: publikationservice@ivl.se, fax 08-598 563 90,