När ”Regionalt miljöövervakningsprogram för Stockholms län 2009–2014”

togs fram planerades att samtliga programområden under programperioden

skulle utvärderas. Detta är utvärderingen för programområde kust och hav.

Pågående miljöövervakningsprogram prioriterar att bedriva övervakning

som tar tillvara vattenförvaltningens behov av tillståndsdata. Övervakningen

ska bidra till att ekologisk och kemisk status och miljökvalitetsnormer kan

fastställas för länets alla övergångs- och kustvattenförekomster.

Programmet har trots finansiella problem löpt enligt plan. Samtliga länets

kustvatten- och övergångsvattenförekomster är statusklassade och har

miljökvalitetsnormer. Den övergripande bilden av miljösituationen i

Stockholms skärgård är att vattnen är övergödda, framför allt visar detta sig

vid statusklassning av växtplankton och näringsämnen som, i nästan alla

fall, uppvisar sämre än god ekologisk status

Utvärderingen är även tänkt att fungera som startskott för kommande

revidering av det nya miljöövervakningsprogrammet som ska vara i drift

2015. Utvecklingen inom det marina miljö- och planeringsarbetet ställer nya

krav på kunskap och miljöövervakning. Som exempel kan nämnas

havsmiljödirektivet, vattenförvaltningen samt den nya svenska

havsplaneringen.

Enligt havsmiljöförordningen ska miljöövervakningsprogrammen anpassas

till uppföljning av miljötillståndet med valda indikatorer senast 2014. Hur

de regionala programmen kommer in i detta arbete är ännu oklart.

Budgeten för de statliga miljöövervakningsmedlen erhålls årsvis och täcker

inte ens hälften av programområdets övervakning. Problemet blir uppenbart

då man endast kan säkerställa övervakningen, av processer som kan ta flera

år, för ett år i taget. Det medför även problem då kostnader för vissa

delprogram kan behöva spridas över flera år. En mer långsiktig finansiering

skulle leda till ökad samverkan och förbättrad planering vilket i slutändan

även borde vara det resurseffektivaste.

The Regional environmental monitoring programme for Stockholm County

2009–2014 was designed to include an evaluation of all the current

programme areas. This report evaluates the programme area for Coasts and

Seas during the period 2009–2011.

One of the main priorities of the regional environmental monitoring

programme is to assess the ecological and chemical status of the county’s

transitional and costal water bodies, in accordance with the EU Water

Framework Directive.

Despite financial problems, the Coasts and Seas programme has run

according to plan. We have classified the ecological and chemical status of

all the transitional and coastal water bodies in Stockholm County. The

overall picture of the environmental situation is that the waters of the

archipelago are negatively impacted by eutrophication, and that their

ecological status is in most cases classified as “moderate” rather than

“good”.

This evaluation also intends to serve as a starting point for the revision of

the monitoring programme, in preparation for the new environmental

monitoring programme that should become operational by 2015. Recent

marine environmental legislation, such as the EU Marine Strategy

Framework Directive and the new Swedish system for marine spatial

planning, places new demands on assessment and monitoring of our coastal

waters and seas.

According to the Marine Strategy Directive, Sweden must establish and

adapt its marine monitoring programmes by 2014 in order to assess the

environmental status of its marine waters. It is still unclear how the regional

environmental programmes will be involved in this process.

The budget for regional environmental monitoring is financed by the

Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for

Marine and Water Management. National funding is granted on a yearly

basis and has not even covered half of the costs for the Coasts and Seas

programme during the period 2009–2011.

This short-term and inadequate funding constitutes a major problem, as we

are attempting to monitor long-term environmental processes that may

manifest themselves after several years, on an annual basis. Another

problem is that the costs for monitoring some programme areas have to be

spread over several years, but we do not know whether we will receive

funding from year to year. Long-term funding would require greater

regional collaboration and improved planning, which should also be the

most effective way to handle limited economical resources.