Föreliggande rapport är resultatet av ett uppdrag från Naturvårdsverket (Överenskommelse 221 0730) som syftar till att ta fram en aktuell bild av förekomsten av ett antal pesticider eller ofullständigt kända föroreningar i svensk terrestrisk natur där alltså osäkerhet om ämnenas spridning och ackumulation i landlevande organismvärlden råder. Som matris i detta fall har vävnader och organ av älg och ren från mellersta respektive norra Sverige valts. Matriserna finns tillgängliga i Miljöprovbanken vid Naturhistoriska riksmuseet Valet av ämnen har vägletts av tidigare resultat från övervakningen av föroreningar i svensk natur samt av resultat från screeningundersökningar av ofullständigt kända ämnen som tagits fram i Naturvårdsvekets regi. Listan över analyserade ämnen innehåller enskilda substanser samt närbesläktade substanser tillhörande bl. a. följande grupper: klorbensen, HCBD, oktaklorstyren, PCB, DDT, klordan, HCH, PBDE, dioxiner, furaner, endosulfan, heptaklor, pentaklorfenol och PAH. Från Grimsö i Västmanland har vävnadsprover av årskalvar av älg insamlats till Miljöprovbanken och använts för analys av innehåll av miljögifter i denna studie. Med några få undantag är de provtagna individerna av hankön. Skillnader i halter av kadmium mellan könen har i tidigare studier visat sig icke existera. De utvalda proven av älg representerar perioden 1986-2005. Ett homogenat av muskel har beretts per år under perioden baserat på 10 g av tio individer per år. På samma sätt har prover av ren från sommarbetet S Abisko årligen insamlats i Rensjön NV Kiruna i samband med första höstslakten i mitten av september. Vävnadsprover har tagits av handjur av en ålder mellan 2 och 4 år, mestadels av 3-åriga djur. 1998 uppsköts den ordinarie slakten från första halvan av september till första halvan av november, vilket bör uppmärksammas vid tolkningen av analysresultaten. På samma sätt sköts slakten 2004 fram till mitten av december. Det förhållandet att renen förflyttas avsevärda sträckor under höstvandringen, från sommarbetet i de västra delarna av fjällkedjan till det mellansvenska skogslandet under vintern medför en ändring av föda, vilket kan inverka på exponering och bioackumulation av de studerade substanserna. Ju längre avvikelse från normal slakttid desto längre exponering via lavar som är stapelföda i skogslandet under vintern och som innehåller högre koncentrationer av många ackumulerade ämnen. För den aktuella studien valdes hanrenar av tre års ålder härrörande från Gabna, Lævas and Girjas samebyar vilka bildar ett sammanhängande område i norra Lappland. Provserien omfattar perioden 1987-2006. Ett homogenat per år bereddes baserat på 12 g muskel från tio individer per år. Många av de analyserade ämnena förekommer i koncentrationer under detektionsnivån (LOD) under alla eller de flesta av de undersökta åren (Tabell 2). Halterna funna i älg och ren är i många fall lägre än de nivåer som observerats i fisk från såväl limniska som marina områden. Som exempel har PBDE och HBCD inte ens detekterats i vare sig älg eller ren men finns närvarande i både insjöfisk och havsfisk (Bignert et al 2008). Penta- och hexaklorbensen, oktaklorstyren, polyklorerade bifenyler, - och -hexaklor-cyklohexan och polycykliska aromatiska kolväten förekommer samtliga i halter över LOD under samtliga eller större delen av åren under den undersökta perioden. Koncentrationerna av dessa ämnen har sjunkit med undantag för PAH där koncentrationerna är ungefär desamma under hela perioden. Den genomsnittliga årliga nedgången ligger mellan 3% och 10% med undantag för -HCH som visar den mest uttalade minskningen med 22% i älg och 17% i ren. Dessa resultat är samstämmiga med vad som observerats i biota från insjöar och marina områden i Sverige (Bignert et al. 2008, Bignert 2001). De sjunkande halterna i landanknuten biota under de gångna 20 åren är sannolikt orsakade av regleringar och ansträngningar för att minimera utsläpp av kända persistenta, bioackumulerande och toxiska ämnen till miljön. Ämnen hörande till PAHerna är huvudsakligen oavsiktligt spridda genom ofullständig förbränning av organiska ämnen. Källorna är många och varierande och till följd därav svåra att åtgärda med förbättringar. Detta är troligtvis förklaringen till avsaknaden av nedgående tendens för PAHer. Koncentrationerna av PFCs i både älg och ren var i allmänhet låga. Samtliga analyserade prover hade koncentrationer under LOQ. Närvaro av PFOSA, PFOS och PFOA kunde emellertid detekteras vissa år men inte i nivåer tillräckligt höga för att kvantifieras