IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en sk screeningstudie av oktaklorstyren, monoklorstyrener samt β-bromstyren. Det huvudsakliga syftet med studien var att bestämma koncentrationen i ett stort antal matriser i den svenska miljön, att undersöka viktiga transportvägar samt att utröna om pågående emissioner kan tänkas förekomma i Sverige. Ett ytterligare syfte var att undersöka betydelsen av atmosfärisk transport samt upptag i biota. Oktaklorstyren emitteras och sprids huvudsakligen som oavsiktligt bildade biprodukt vid ett flertal olika industriella processer. Internationellt har klorstyrener även använts inom plastindustrin. Betabromstyren används internationellt som additiv i mat, tvål, tvättmedel samt kosmetika. Oktaklorstyren finns inte med på några internationella prioriteringslistor men har föreslagits som en ny kandidat till Stockholmskonventionen. Den klassas dessutom som ett s k utfasningsämne i Sverige. En nationell provtagningsstrategi utarbetades med syfte att bestämma förekomsten av oktaklorstyren och de närliggande ämnena i olika matriser i den svenska miljön. Provtagningsprogrammet baserads på identifierande möjliga utsläppskällor samt på ämnets egenskaper. Programmet inkluderade mätningar både i bakgrundsområden och nära potentiella punktkällor. Även mätningar av diffusa spridningsvägar i form av avloppssystem inkluderades. Utöver det nationella programmet deltog även nio länsstyrelser med prover från regionala program, som skickades till IVL för analys. Resultaten av mätningarna indikerar att oktaklorstyren finns i den svenska miljön, men i låga koncentrationer. Ämnet kunde endast detekteras i två matriser, luft från bakgrundsstationer samt fisk. Att den återfanns i luft från bakgrundsstationer tyder på att långväga transport förekommer, och förekomsten i strömming från bakgrundslokaler visar att oktaklorstyren är vitt spritt i Östersjön. De högsta halterna hittades i fisk från två potentiella punktkällor, vilket indikerar möjliga pågående utsläpp av oktaklorstyren till vatten. Koncentrationerna i luft låg vid dessa provplatser under detektionsgränsen, men en generell förekomst i luft kan inte uteslutas, då detektionsgränsen vid dessa platser var högre än de koncentrationer som uppmätts vid bakgrundsstationerna. Diffusa emissioner av oktaklorstyren via reningsverk tycks vara begränsade i Sverige, då oktaklorstyren ej kunde hittas i vare sig slam eller in- och utgående avloppsvatten. Eftersom oktaklorstyren är bioackumulerande, med en BCF på 100 000, kan biota anses vara en mer lämplig matris för att detektera pågående miljöbelastning av substansen än övriga matriser. Med hänsyn taget till ämnets svårnedbrytbarhet samt dess giftighet, liksom indikationerna om giftighet hos dess nedbrytningsprodukter, kan ytterligare mätningar i biota i Östersjön samt i närheten av stora industriområden ge värdefull information om huruvida oktaklorstyren i fisk är ett generellt förekommande problem. Mätningar i luft skulle även kunna ge information om trender relaterade till långväga transport, och möjligen om pågående utsläpp till luft. Sådana mätningar kräver dock låga detektionsgränser, varför det vore nödvändigt att använda s k högvolymsprovtagare.