IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en sk screening av adipater. Adipater är en grupp ämnen som ofta används som alternativ till ftalater och förekommer som bl a mjukgörare och smörjmedel i flera olika produkttyper. De adipater som ingick i studien var följande: dietyl-, di-iso-butyl-, dibutyl-, di-(2-etylhexyl)-(DEHA), dioktyl-, didecyl-, di-iso-oktyl- och di-iso-decyladipat. Det finns idag inga restriktioner gällande användningen av adipater i Sverige, och trots att ingen produktion förekommer inom landet så importeras stora kvantiteter, både som rena ämnen/kemiska produkter samt sannolikt även i form av färdiga konsumentprodukter och/eller halvfabrikat. Adipater är lättnedbrytbara både i miljön och i organismer. Vissa indikationer på toxicitet finns dock och det är möjligt att omfattande användning kan leda till koncentrationer som är tillräckligt höga för att utgöra en risk för levande organismer och för miljön. Det är därför av intresse att kartlägga förekomsten av adipater i den svenska miljön. Huvudsyftet med studien var att bestämma koncentrationer i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvägar samt att bedöma sannolikheten för pågående emissioner i Sverige. Ett ytterligare syfte var att bedöma omfattningen av atmosfärisk transport samt upptag i biota. Studiens resultat skall kunna bidra med underlag för beslut om vidare miljöövervakning av dessa ämnen. En provtagningsstrategi utarbetades utifrån ämnenas fördelningsegenskaper samt möjliga källor till utsläpp. Potentiella punktkällor, diffusa källor (reningsverk), urban miljö, samt bakgrundsstationer valdes ut, och provtagning utfördes i luft, vatten, slam, sediment och fisk. För att undersöka potentialen för human exponering, analyserades även 40 prover av bröstmjölk. Elva länsstyrelser deltog i studien och bidrog med ytterligare 66 prover för analys. DEHA var den enda adipat som kunde detekteras frekvent i proven. Detta överensstämmer väl med data över konsumtion i Sverige, där den registrerade konsumtionen av DEHA utgör 50-90% av den totala adipatanvändningen (den registrerade användningen har under de senaste åren skiftat något mot andra adipater). DEHA hittades i slam, sediment och fisk samt i ett enstaka vattenprov (obehandlat lakvatten från deponi). Förutom DEHA kunde di-iso-butyladipat detekteras i två regionala slamprover. Di-decyladipat hittades i fyra slamprover och ett sedimentprov från det regionala programmet. Inga adipater kunde detekteras i luft. Inga adipater kunde detekteras i bröstmjölk. Resultaten från mätningarna i slam, sediment och fisk tyder på att industriområdet i Stenungsund samt plast/gummiindustrin i Gislaved utgör möjliga punktkällor för adipater, framförallt DEHA. Dessa indikationer utgjordes av:  I Stenungsund hittades förhöjda halter av DEHA framför allt i sediment utanför industriområdet, men även i prover av tånglake av hankön. Koncentrationerna i yngel och honor av tånglake var dock i nivå med uppmätta koncentrationer i sill och strömming från bakgrundsområden.  DEHA detekterades i slam från det industriella reningsverket vid plastindustrin i Gislaved samt i fisk från samma område i koncentrationer som var upp emot 3 gånger högre än uppmätta koncentrationer i bakgrundsfisk. DEHA detekterades däremot inte i sediment, men detektionsgränserna var högre än uppmätta koncentrationer i bakgrundsprover av sediment. Resultaten från den regionala screeningen i slam samt de förhöjda halterna i urbana sediment tyder på att användningen i hushåll och konsumentprodukter är en viktig källa för förekomsten av DEHA i den svenska miljön. Inget tydligt samband mellan koncentration av DEHA och befolkningstäthet (dvs storlek på reningsverk) kunde påvisas. Vilka faktorer som styr förekomsten av DEHA i slam är därmed okänt. Den generella frånvaron av adipater i luft bekräftar att dessa ämnen snabbt avlägsnas från atmosfären via sorption till partiklar följt av deposition eller via atmosfärisk nedbrytning. Adipater har därmed ej potential för långväga atmosfärisk transport och lokala källor dominerar sannolikt utsläppen till miljön. DEHA kunde inte detekteras i vatten förutom i ett prov. De uppmätta koncentrationerna i fisk från bakgrundsstationerna tyder dock på att DEHA kan finnas i den lösta vattenfasen i halter i samma storleksordning som detektionsgränsen, varför det är möjligt att DEHA förekommer här, om än i koncentrationer lägre än detektionsgränsen. DEHA har även påvisats i vatten i tidigare studier. Dessutom ger den generella förekomsten i både fisk och sediment en tydlig indikation om att DEHA faktiskt emitteras till den akvatiska miljön. Trots att adipater inte är särskilt persistenta, kan den omfattande användningen innebära att de lokalt kan uppnå höga koncentrationer i miljön. Då det inte finns några restriktioner gällande användningen, är det inte sannolikt att utsläppen kommer att minska under den närmaste tiden.