Som ett specialprojekt om hälsorelaterad miljöövervakning har studerats om hälsoundersökningsdata avseende fibrinogenhalt i blod kan användas som en indikator på luftföroreningspåverkan. Bakgrunden är att det under senare år har publicerats flera studier i vilka samband konstaterats mellan dygnets eller de senaste dygnens luftföroreningshalt (främst partiklar eller avgaskomponenter) och det dygnsvisa antalet dödsfall eller sjukhusinläggningar p g a hjärtsjukdom. Mekanismerna bakom effekterna är inte helt klarlagda, men mycket talar för att en mekanism kan vara kroppens inflammationssvar som inducerar förändringar i blodets koaguleringsbenägenhet. Fibrinogen är en av de viktigaste faktorerna bakom blodets viskositet. Ökad fibrinogenhalt i blodplasma har tidigare konstaterats dels i samband med en luftföroreningsepisod i Tyskland och när hälsoundersökningsdata från London korrelerats till kvävedioxidhalten dygnet innan blodprovet togs. I denna undersökning har vi använt data om fibrinogenhalten (g/l) i blodprover som tagits i den befolkningsbaserade MONICA-undersökningen i Norr- och Västerbotten under januari-april 1990 och 1994, och utifrån undersökningsdatum påfört individerna uppgifter om halten av ozon respektive sot samma och intilliggande dygn. För närmare 3400 personer vars blodprov kunnat sammankopplas med aktuell ozonhalt, konstaterar vi att fibrinogenhalten ökar med stigande ozonvärde. Sambandet är statistiskt säkerställt vid en analys med hänsyn till individfaktorer av betydelse för fibrinogenhalten. En ökning av ozonhalten med 50 μg/m3 (från 10:e till 90:e percentilen) leder till en i genomsnitt 3 % ökad fibrinogenhalt.