Denna rapport består av två delar. Den första delen beskriver en riskanalys för vandrarmusslans potentiella spridning i Sverige. Del två av rapporten beskriver metodik för övervakning av vandrarmussla. Vandrarmusslan (Dreissena polymorpha) är en av de akvatiska invasionsarter som ur ett internationellt perspektiv fått störst uppmärksamhet. Arten har sitt ursprung i områdena kring Svarta havet, men har med människans hjälp spridits till andra områden, både inom och utanför Europa. I Nordamerika upptäcktes vandrarmusslan först 1986, men har på kort tid nått en stor spridning. De nordamerikanska populationerna har genom de massbestånd de bildar haft en stor påverkan på miljön (dock inte uteslutande av negativ art). Vandrarmusslan har också orsakat stora kostnader som resultat av att de koloniserar hårda ytor. Exempelvis måste industriers vattenintag rensas från musslor för att undvika att vattenflödet stoppas. I Sverige har vandrarmusslan varit känd sedan början av 1920-talet. Den förekommer idag i sjöarna Mälaren, Hjälmaren och Erken, samt i sjöar och vattendrag som hör till Mälarens och Hjälmarens vattensystem (Bergengren m.fl., 2006). Dessutom finns uppgifter om förekomster i Östersjön. Vandrarmusslan kan lokalt skapa massförekomster även i Sverige, men problemen inte alls av den omfattningen som de är i Nordamerika. Om vandrarmusslan börjar sprida sig till andra svenska vattensystem går det dock inte att utesluta att den där orsakar större olägenheter. Det faktum att vandrarmusslans spridningstakt hittills varit mycket långsam utgör inte någon garant för att den framtida spridningen också den blir långsam. I Storbritannien var vandrarmusslans utbredning länge begränsad, men det finns tecken som tyder på att utbredningsområdet har nyligen börjat expandera (Aldridge m.fl., 2004). För att på ett tidigt stadium upptäcka om vandrarmusslans utbredningsområde är under expansion behövs miljöövervakning. Miljöövervakning av vandrarmusslan kan också användas till att upptäcka mönster i var den etablerar sig, undersöka dess säsongsvariation eller bedöma de effekter den ger upphov till. Där tätheten av vandrarmusslor är hög kan data på vandrarmusslans populationsstorlek också vara nödvändiga som förklarande variabel i annan miljöövervakning (Ricciardi, 2003). Detta eftersom stora populationer kan filtrera så pass mycket vatten att en påtaglig förändring av vattenkvaliteten sker. I denna rapport beskriver vi i korthet vilka miljöer som kan tänkas koloniseras av vandrarmusslan och hur övervakning av arten kan genomföras. Eftersom övervakning av vandrarmusslan kan ske med många olika syften så presenteras flera olika metoder.