Antimon är en halvmetall som både kemiskt och toxikologiskt uppvisar flera likheter med arsenik. De naturliga halterna är vanligen lägre än för arsenik (As) och ungefär i samma storleksordning som för kadmium (Cd). Den globala nyproduktionen och användningen av antimon (Sb) har ökat starkt under 1900-talet, särskilt under de senaste 30-40 åren, och är betydligt större än för t.ex. As och Cd. Samtidigt minskar återvinningsgraden av Sb. Det föreligger därför en stor potential för att halterna av Sb i miljön kan vara antropogent påverkade, något som sällan studerats i Sverige. Föreliggande studie syftar till att identifiera och beskriva flöden av Sb i det svenska samhället, att identifiera troliga spridningskällor samt att studera förekomsten av Sb i såväl bakgrundsmiljöer som vid några utvalda spridningskällor. Antimon används som tillsatsämne till plast, textilier, gummi och metall. Den viktigaste funktionen är som flamskyddsmedel; andra funktioner är bl.a. pigment, legeringsmetall, luttringsmedel, katalysator och smörjmedel. Sverige tillfördes under år 2000 minst 600 ton Sb i kemiska produkter, och tillförsel med importerade varor torde vara minst lika stor. Studien är genomförd som en screening, vilket innebär att antalet prov per område är litet men att både luft, nederbörd, vatten, sediment, mark, fisk, gröda och rötslam har analyserats. Som mått på diffus belastning från samhället har slam och vatten från reningsverk undersökts. Följande tänkbara punktkällor har undersökts: glasindustrin, plastindustrin och textilindustrin. Vid glasindustrin sker utsläpp både till luft och vatten, och förhöjda halter konstaterades i luft, sediment, vatten och fisk. Från plastindustrin sprids Sb med luft, och halterna var något förhöjda i luft och mark i närområdet. Spridning från textilindustrin sker via reningsverk, och både i slam och i vatten nedströms reningsverket var halterna förhöjda. Antimon uppträder relativt konservativt i akvatisk miljö varför ett punktutsläpp kan påverka halterna långt nedströms. Av det Sb som tillförs reningsverken förefaller ca 50% fastläggas i slam och resterande gå ut till recipient. Räknat per personekvivalent är belastningen av Sb relativt homogen vid tre av verken, trots stor skillnad i storlek och typ av belastning. Det verk som även belastas av textilindustrier har avsevärt högre belastning av Sb. Förekomsten av Sb i sill/strömming längs Sveriges kust kan betraktas som låg och utifrån detta begränsade dataunderlag kan inga geografiska eller tidsmässiga trender identifieras. Även halterna i åkermark uppvisar liten geografisk variation och är mycket nära genomsnittshalten i jordskorpan. I nederbörd vid tre bakgrundsstationer uppvisar Sb en starkt avtagande gradient mot norr.