Förekomsten av organiska antropogena substanser i slam från sju (åtta) svenska avloppsreningsverk; Stockholm, Göteborg, Umeå, Borås, Eslöv, Alingsås, Floda och Bollebygd, har undersökts. Följande ämnen/ämnesgrupper har ingått i studien: antibiotika (fluorokinoloner), ftalater, butylhydroxytoluen, klorfenoler, triclosan, organotenn-föreningar, metaller, perfluoroalkylsubstanser, polyklorodibenso-p-dioxiner och -dibensofuraner, polyklorbifenyler, organofosfater, klorbensener och polybromerade difenyletrar. Fluorokinolonerna norfloxacin och ciprofloxacin påvisades i relativt höga halter (ca 5 mg/kg TS) i alla reningsverk och ofloxacin förekom i något lägre halter eller under detektionsgränsen, vilket korrelerar väl med förskriven massa inom human medicin i Sverige. Ftalaterna: di-(2-etylhexyl)ftalat, di-iso-decylftalat och di-iso-nonylftalat samt butylhydroxytoluen förekom i detekterbara halter (10-220 mg/kg TS och ca 1,5 mg/kg TS, respektive) i alla reningsverk. Övriga ftalater var under detektionsgränsen. Klorfenoler som förekom i detekterbara halter i vissa reningsverk var; 2-monoklorfenol, 2,6-diklorfenol och 2,4 + 2,5-diklorfenol. Triclosan påvisades i relativt höga halter (ca 4 mg/kg TS) i alla reningsverk. De tre butyltennföreningarna; monobutyltenn, dibutyltenn och tributyltenn påvisades i alla reningsverk, med monobutyltenn och dibutyltenn i betydligt högre halter (ca 200 ng Sn/g TS) än tributyltenn (ca 10 ng Sn/g TS). De tre fenyltennföreningarna förekom i halter under eller nära detektionsgränsen. Av de metaller som har analyserats så uppmättes koppar och zink i de högsta halterna och kadmium och kvicksilver i de lägsta halterna i alla reningsverk. Fem perfluorerade ämnen; perfluoroktansyra, perfluorooktansulfonat, perfluoroktan-sulfonamid, perfluordekansulfonat och telomer 8:2 sulfonat, påvisades i alla reningsverk år 2004. I Gässlösa reningsverk förekom 93 % av de 15 substanserna i detekterbara halter. För år 2005 kunde mer än hälften av de 11 stycken analyserade perfluorerade ämnena detekteras i alla reningsverk, där samtliga påvisades i Gässlösa reningsverk. Generellt uppmättes de högsta halterna av dessa substanser i Gässlösa reningsverk, vilket förmodligen beror på att reningsverket processar avloppsvatten från textilindustrin. Oktaklordibenso-p-dioxiner och -dibensofuraner återfanns i samtliga reningsverk i signifikant högre halter än övriga polyklorodibenso-p-dioxiner och -dibensofuraner. Polyklorereade bifenyler # 105, 118 och 156 förekom i alla reningsverk. Tre av de fyra dioxinlika plana polyklorbifenylerna, # 77, 126 och 169, påvisades i stort sett i alla reningsverk, där # 77 detekterades i signifikant högre halter. Gässlösa reningsverk hade de högsta halterna av de detekterade klorbensenerna, där 1,2-diklorbensen återfanns i högst halt. De högklorerade bensenerna, penta- och hexaklorbensen, påvisades i alla reningsverk. Sammanfattningsvis kan sägas att klorbensener i slam förekommer i låga ng/g-området. Halterna av organofosfater i slam förekom i ng/g-området, där tris(2-kloroisopropyl) fosfat och trifenylfosfat var de dominerande substanserna. DecaBDE, som tillhör gruppen polybromerade difenyletrar, är ett av de bromerade flamskyddsmedel som har använts mest och förekom även i de högsta halterna i det analyserade slammet (ca 25 μg/g TS) och i alla reningsverk.