Inom screeningprogrammet 2006 har SWECO VIAK på uppdrag av Naturvårdsverket utfört mätningar för att kartlägga förekomsten av katalysatormetallerna Platinum (Pt), Palladium (Pl) samt Rhodium (Rh) i olika matriser i Stockholmsområdet samt i opåverkade bakgrundsområden i Sverige. Syftet med screeningstudien var att verifiera resultaten från tidigare studier från andra länder där höga halter av katalysatormetaller påvisats i urbana miljöer, att utöka kunskapen om halter av katalysatormetaller i opåverkade bakgrundsområden och i biologiska matriser, samt att mycket summariskt bedöma om katalysatormetaller i Sveriges yttre miljö utgör någon miljö- eller hälsorisk. I Stockholmsområdet/Mälardalen omfattade provtagningen jord, slam och inkommande vatten, sediment från dagvattendammar och från sjöar, grundvatten, ytvatten, dagvatten, luft, växter, fisk, nötkreatur, älg samt havsörn. I opåverkade bakgrundsområden omfattade provtagningen fisk, sediment, jord och luft. Som en generell indikator på urban påverkan valdes koppar, som därmed analyserades i alla biologiska och abiotiska prov för att fastställa om det fanns någon samvariation mellan koppar och katalysatormetaller. Slutsatser och rekommendationer De huvudsakliga slutsatserna från denna studie var att: • Pd påträffades i nästa alla biologiska prov medan Pt och Rh sällan eller aldrig återfanns. Resultat från abiotiska matriser visar även att Pd tycks vara det mest mobila ämnet. Detta bekräftar tidigare studier som har visat att Pd är den mest mobila och biotillgängliga katalysatormetallen. • Halterna av katalysatormetaller var betydligt högre i luftprover nära vägar i Stockholm jämfört med den regionala bakgrundslokalen Råö på västkusten. • Halterna av katalysatormetaller i jord avklingade kraftigt 15 – 40 m bort från vägkanterna i Stockholmsområdet. • Kvoten mellan Pt och Rh indikerade att fordonskatalysatorer var den främsta källan till katalysatormetaller även om vissa avvikelser förekom. • Sediment i dagvattendammar innehöll tydligt förhöjda halter av katalysatormetaller medan sedimentkoncentrationerna i en sjö i centrala Stockholm var på samma nivå som i de opåverkade bakgrundssjöarna. • Pd halterna i grundvatten var tydligt förhöjda, t.o.m. i högre än i dagvatten från starkt trafikerade vägar. Detta visar på den höga mobiliteten av Pd. • Resultaten styrker inte att katalysatormetaller i den yttre miljön utgör någon direkt hälso- eller miljörisk. De förhållandevis få proven i vissa matriser (framförallt luft och grundvatten) kombinerat med bristen på utförliga riskbedömningar och på ekotoxikologiska data gör ändå att det inte går att helt utesluta att dessa ämnen kan utgöra risker. Den höga transportbenägenheten och risken för bioackumulering av Pd komplicerar ytterligare riskbedömningen av katalysatormetaller. Denna studie visade tydligt att det förekom regional lufttransport av katalysatormetaller. Därför rekommenderas det att luftmätning av katalysatormetaller även sker i mer avlägsna bakgrundsområden, t.ex. Pallas. I nuläget finns inga data om bakgrundshalter av katalysatormetaller i organismer. Därför är det också svårt att bedöma vad de uppmätta Pd halterna i djur och växter innebär. Således rekommenderas det att katalysatormetaller analyseras i historiska biologiska prov från Naturhistoriska Riksmuseets miljöprovbank. Givet de tydligt förhöjda Pd halterna i grundvatten kan det också vara av intresse att analysera ett större antal antal grundvattenprov från urbana och/eller vägnära områden med avseende på katalysatormetaller eller enbart Pd. Detta kan förslagsvis samordnas med existerande miljöövervakning av grundvatten.