I takt med att larmrapporter om frekventa algblomningar, ökad utbredning av döda bottnar, minskande bestånd av rovfisk, förändringar i makrovegetationens sammansättning mm. under senare år duggat tätt har samhället börjat ställa krav på att åtgärder genomförs som väsentligt förbättrar miljöförhållandena i Östersjön. Ett av de mer påtagliga fenomen som kan kopplas till övergödning är den syrgasbrist som ibland uppstår längs bottnar där sedimenterande organiskt material ackumuleras och bryts ned. I många marina och limniska miljöer finns i de översta sedimentlagren längs mjukbottnar ett diversifierat och individrikt organismsamhälle. Om syrgasnivån varaktigt underskrider en kritisk nivå elimineras emellertid förutsättningarna för djurliv och det sker en succession mot bakterier som förmår leva under anaeroba förhållanden. Detta innebär att fisk och mobila bottenlevande djur lämnar området medan djur som saknar förmåga till längre förflyttningar slås ut. Ansträngda syrgasförhållanden längs bottnar har sedan lång tid tillbaka också ansetts kunna leda till en försämrad fastläggning av näringsämnet fosfor. Fosfor är ett av de näringsämnen som algerna behöver för sin tillväxt. Under ganska lång tid ansågs emellertid fosfors betydelse i Östersjön vara underordnad förekomsten av kväve, som också är ett essentiellt näringsämne för alla organismer. Senare års forskning har dock snarare pekat på motsatsen och den tidigare strategin att i första hand minska tillförseln av kväve är numer ersatt av en rekommendation att fokusera reningsåtgärderna mot fosfor. Vissa forskare anser också att det skulle vara önskvärt att på artificiell väg försöka syresätta Östersjöns bottenvatten och på så sätt öka fastläggningen av fosfor i sedimenten. Vid flera sedimentologiska undersökningar i Stockholms skärgård som genomfördes under 1990-talet förvånades man över att de påtagliga förbättringar av vattenkvaliteten som noterades i vattenmassan efter att förbättrad reningsteknik infördes under 1970-talet, resulterande i kraftigt minskad tillförsel av näringsämnen från Stockholm och Mälardalen, inte återspeglades i successivt förbättrade miljöförhållanden längs bottnarna. Tvärtom fann man att omfattande försämringar av bottenförhållandena skett under samma tidsepok som reningsverksutbyggnaden skett och att stora arealer av skärgårdens bottnar led av ansträngda syrgasförhållanden. I motsats till detta har dock regelbundna undersökningar av förekomsten av bottenlevande djur inom ramen för Stockholms stads recipient-kontrollprogram givit indikationer på en påtaglig förbättring av syrgasförhållandena i Stockholms innerskärgård under det senaste decenniet. Metodik I föreliggande studie har vi återupprepat provtagningar av sediment i flertalet av de fjärdar i Stockholms skärgård som undersöktes under 1990-talet. Vi har jämfört de resultat som erhållits från de nya undersökningarna med resultaten från undersökningarna på 1990-talet. I innerskärgården har vi också jämfört resultaten från sedimentundersökningarna med bottenfaunaundersökningar av samma områden utifrån recipientkontrollprogrammets data. Vidare har vi i fyra utvalda områden från inner-, mellan- och ytterskärgård studerat fosfors dynamik och förekomstformer i sedimenten. Förrådet av inert och rörlig fosfor har uppskattats och storleken på sedimentation, omsättning, läckage och begravning av olika fosforformer har beräknats.