För att kunna uppfylla de nationella och regionala miljömålen samt Natura-2000-uppföljningen behöver Naturvårdsverket och Länsstyrelserna kostnadseffektiva metoder som kan producera jämförbara resultat vid återkommande tillfällen.

Två myrhabitat av intresse för bl a Natura-2000-uppföljningen är högmossar (habitat 7110), degenererade högmossar (habitat 7120) och öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn (habitat 7140). Den hotbild som identifierats för habitaten omfattar förutom ingrepp som dikning, torvbrytning, vägdragning etc, också ökad våtdeposition av kväve, vilket medför att andelen vitmossor minskar samtidigt som andelen gräs, buskar och träd ökar.

Syftet med föreliggande projekt är att utveckla en satellitbildsbaserad metod för upptäckt och övervakning av långsiktiga vegetationsförändringar på öppna mossar och kärr i Syd- och Mellansverige. Målet är en metod som utnyttjar den höga detaljeringsgraden i mycket högupplösande satellitdata tvåfalt, dels för övervakning av förändringar i botten-, fält- och trädskikt i utvalda nyckelobjekt, dels för kalibrering av SPOT-data för regional analys av samma företeelser.

Projektet drivs av Vattenfall Power Consultant i samverkan med Naturvårdsverket, Länsstyrelserna i Halland och Jönköpings län samt med Växtekologiska avdelningen vid Uppsala universitet.

Projektet har bedrivits inom i huvudsak två studieområden utmed den sk kvävenedfallsgradienten, dels inom ett område i norra Halland omfattande tre mossar, dels över Store Mosse nationalpark i Jönköpings län. Metodutveckling genomfördes 2004 för att länka detaljerade fältdata till mycket högupplösande satellitdata, QuickBird, som i sin tur används för kalibrering av SPOT-data för regional analys. Ett preliminärt indelningssystem och en preliminär klassningsmetod utarbetades baserade på fältinmätta provytor. Indelningssystemet och klassningsmetoden förfinades därefter under 2005-2006 utifrån fortsatt insamling av fältdata med återkoppling till klassningsresultat. Under 2006 togs klassningsresultat fram i QuickBird-data över Hallandsområdet som utvärderades i fält baserat på utslumpade kontrollytor. Ett preliminärt klassningsresultat genererades också för Store Mosse nationalpark, men för detta område återstår att genomföra en utvärdering av resultatet. En regional analys baserad på SPOT-data har också påbörjats över Hallands och Jönköpings län. Slutprodukt och underlag för återkommande uppföljning är ett antal härledda kartor som visar de viktigaste ekologiska gradienterna.

Den klassningsmetod som utarbetats på basis av den spektrala analysen är baserad på stegvis grånivåklippning i enskilda band och i kvoter mellan band. Genom att analysera spektrala signaturer för ett stort antal fältinmätta ytor har det varit möjligt att finna grupperingar av ytor som har gemensamma spektrala egenskaper och också vissa gemensamma egenskaper i täckningsgrad av olika vegetationskomponenter. De olika beslutsgränserna är satta utifrån de fältinmätta ytorna så att dessa grupperingar av ytor särskiljs på ett enhetligt sätt i en stegvis hierarkisk klassificeringsprocedur. Klassningsstrukturen är utformad så att den inom samma ramar tillåter urskiljande av fler klasser där så behövs för att samma metod ska vara användbar från Halland till Småländska höglandet.

Indelningssystemet omfattar tolv klasser som är definierade så att förändringar som har sin grund i miljötrender som t ex kvävedeposition, igenväxning, ska kunna upptäckas och kvantifieras. Utifrån det ursprungliga indelningssystemet kan kartor som visar de viktigaste ekologiska gradienterna produceras. Dessa kartor visande näringsgradienten, fuktighetsgradienten, vitmosstäckning och rik-fattiggradienten är tänkta att utgöra underlag för kommande uppföljning och förändringsanalys.

Den utvärdering som genomförts för QuickBird-resultaten i Halland visar på mycket hög klassningssäkerhet och ligger på drygt 90 % i genomsnitt om svårbedömda ytor i fält som ligger på gränsen mellan två klasser accepteras som korrekt i endera fallet. Accepteras endast första bedömningsalternativet som korrekt sjunker noggrannheten till ca 80 %.

Den analys av återupprepbarhet som genomförts med SPOT-data under närmast ideala förhållanden över Store Mosse nationalpark (samma registreringsdatum men med olika SPOT-instrument och olika registreringsvinklar) visar på avvikelser för de olika klasserna på max ± 3 %. Detta ger en uppfattning om hur stora förändringarna måste vara i en övervakningssituation för att inte utgöras av brus i metoden.

För en framtida operationell övervakning baserad på utvecklad metodik tänker vi oss ett koncept där QuickBird-data i ett väl utplacerat ”nät” av observationspunkter utnyttjas till både detaljerad uppföljning av vissa centrala och värdefulla Natura 2000-myrar och för kalibrering av SPOT-data för en regional analys. Styrkan i detta koncept är att man både får detaljerad information över nyckelobjekten och kan följa regionala trender på basis av i stort sett alla myrar i en region.

En fungerande tillförlitlig metod enligt beskrivet koncept skulle både ge kompletterande information och betydande tidsvinster gentemot traditionell miljöövervakning, samt dessutom ge möjlighet till areell bedömning av olika förändringar, något som inte är möjligt med fältbaserade insatser.