Hexabromcyklododekan (HBCD) är ett alifatiskt bromerat flamskyddsmedel som i slutet av 1990-talet utgjorde ca 14% av den västeuropeiska konsumtionen av bromerade flamskyddsmedel. Trots denna relativt omfattande användning finns mycket få data på HBCDs förekomst i miljön. IVL har därför genomfört en screening av HBCD i syfte att illustrera dess förekomst i den svenska miljön, samt att identifiera betydande emissionskällor. Potentiella emissionskällor har identifierats genom en översiktlig materialflödesanalys. Mätningar har utförts nära dessa misstänkta punktkällor, i urban miljö samt i bakgrundsområden och omfattat luft, nedfall, vatten, mark, sediment, slam och biota. Dessutom har förekomsten av HBCD i föda studerats genom analys av olika typer av livsmedel. HBCD produceras inte i Sverige utan importeras som kemikalie, halvfabrikat och troligen även med varor. Import av kemikalie och halvfabrikat uppgick under mitten av 1990-talet tillsammans till ca 90 ton HBCD per år. Under 2000 var importen dock endast 3-6 ton. Import med varor är okänt. De dominerande flödena av HBCD i samhället följer vissa lättplaster och möbeltextilier. Den svenska textilindustrin uppges dock ha upphört med användningen av HBCD efter 1997. Nyligen har även användningen av HBCD vid produktion av XPS-plast minskat starkt i Sverige. Dessutom finns troligen mindre flöden i t.ex. vissa elektroniska varor. Bristen på information om kemiska ämnen i varuinformationsblad m.m. gör det svårt att följa flödena av HBCD, inte minst i importerade varor. Av de potentiella punktkällor till HBCD som diskuterats i denna studie har vi genom mätningar kunnat verifiera följande: • Tillverkning av HBCD-haltig XPS-plast medför spridning av HBCD till luft och mark. Spridning av HBCD under användning av XPS har vi varken kunnat verifiera eller förkasta. Spridning i avfallsled, vid en deponi för byggavfall, föreföll mycket begränsad. • Textilindustrin. Spridning vid tillverkning har varit omfattande men är troligen mindre eller ringa nu. HBCD sprids dock vid tvätt av vissa textilier. Det begränsade antal prov som analyserats i denna studie tyder även på att HBCD sprids i urban miljö. HBCD tas upp i biota vilket visar sig i sill/strömming samt i olika livsmedel. Bland livsmedel uppvisar fisk högst halter (räknat per fettvikt) medan lägst halter påträffas i tamboskap (lamm, nöt, svin). HBCD har även identifierats i prov från avlägsna bakgrundsområden, t.ex. Pallas i norra Finland, vilket visar att HBCD har potential för långväga transport i atmosfären.