Förekomsten av PFAS i utsjösediment runt Sverige har blivit tydlig på senare år och väckt frågor om de underliggande orsakerna. Denna studie undersökte förekomsten och sorptionsmönstren av PFAS i svenska utsjösediment, med fokus på regionala skillnader genom sorptionstester. Förhöjda PFAS-koncentrationer påträffades i Bottenviken, där kortkedjade PFCAs var dominerande. Inget enhetligt bevis för ökad sorptionsförmåga i norra sediment observerades, vilket tyder på närvaron av distinkta och potentiellt oidentifierade PFAS-källor i regionen, vilket motiverar ytterligare undersökning. Framtida övervakningsstudier är avgörande för att lokalisera potentiella inre källor till PFAS-förorening, med hänsyn till gränsöverskridande förorening från olika baltiska regioner. Även om ytterligare sorptionsstudier kan förbättra förståelsen, bör prioritet ges åt att undersöka PFAS-ingångar i Östersjön, inklusive tillflöde från biflöden.