Äldre kulturbyggnader har nästan alltid inneboende fladdermöss. Ibland finns flera arter i olika delar av byggnaden. De kan finnas i tak, på vindar och i torn, i källarvalv eller i springor i fasaden, allt beroende på art och årstid. Den i särklass vanligaste arten i svenska kyrkor är brunlångöra Plecotus auritus. Sommartid bor de antingen enstaka (hanar) eller i kolonier med honor och ungar (yngelkolonier). Fladdermöss och deras boplatser har ett strikt skydd i EU, inklusive Sverige. Estetisk belysning (fasadbelysning) av kyrkor innebär en konflikt med artskyddsförordningen, eftersom den gör kyrkan obeboelig för fladdermöss. Den här skriften förklarar hur problemet uppstår och vad man ska göra åt det. Den är tänkt att vara en handledning för dem som på något sätt har att hantera fladdermöss i kyrkor och andra kulturbyggnader.