Hur bör viltförvaltningen organiseras för att vi ska få en adaptiv och effektiv skötsel av våra viltpopulationer som även upplevs som legitim? Den svenska förvaltningen av vilt varit föremål för en rad institutionella förändringar under de senaste årtiondena. Rapporten Adaptiva, effektiva och legitima förvaltningssystem? svarar mot ett behov att syntetisera den senaste tidens forskning om hur viltförvaltningens styrning och organisering påverkar dess kapacitet att hantera olika ekologiska och sociala utmaningar.
Rapportens författare identifierar tre förvaltningssystem med olika resultat: gåsförvaltning, rovdjursförvaltning och klövviltsförvaltning. Det är tre områden med olika ekologiska förutsättningar, till exempel vad gäller arternas mobilitet och samverkan med andra arter, men även sociala konflikter och beslutsstrukturer skiljer sig åt. I rapporten lyfter författarna fram några frågor som forskningen har visat är viktiga att adressera i dagens viltförvaltningssystem, bland annat en ökad samordning av mål och intressen, en ökad kunskap om flernivåstyrning och en geografisk anpassning av mål och förvaltningsmodeller.