Mark- och vattenområden har förorenats under lång tid bland annat genom industriell verksamhet. Naturvårdsverket uppskattar att det finns ca 10 000 lokalt förorenade områden i landet där föroreningshalterna betydligt överskrider de halter som finns i omgivningen. Naturvårdsverket har under många år arbetat med kunskapsuppbyggnad, utveckling av verktyg och styrmedel, uppbyggnad av ett system för efterbehandlingsarbetet i landet och med genomförande av åtgärder. 

I arbetet med att åtgärda ett förorenat område ingår många moment såsom fältundersökning, olika utredningar, riskbedömning, projektering och åtgärder. I denna rapport beskrivs generella riktvärden, hur de tagits fram och metodik för att bedöma risker med hjälp av dessa riktvärden.

Bedömning av risker med förorenade områden går ut på att identifiera och kvantifiera riskerna för människa och miljö. Detta kan göras med varierande ambitionsnivå och säkerhet beroende på sammanhang och omfattningen på dataunderlaget. Naturvårdsverket har valt att identifiera tre nivåer; riskklassning samt förenklad riskbedömning och fördjupad riskbedömning. För samtliga tre nivåer görs en sammanvägning av följande fyra delar:

• Föroreningarnas farlighet, bedömning av hur hälso- och miljöfarliga de föroreningar är som förekommer på objektet. 
• Föroreningsnivå, bedömning av hur förorenat objektet är av förekommande föroreningar i halter och mängder.
• Utbredning/spridningsförutsättningar, bedömning av dagens utbredning och förutsättningar för vidare spridning i miljön.
• Känslighet/skyddsvärde, bedömning av hur människor, djur och växter kan exponeras och hur allvarligt man ser på denna exponering. 

Riskklassning görs i samband med inventering och generella riktvärden kommer till användning främst vid bedömning av föroreningsnivå. 

Förenklad riskbedömning görs för att avgöra i vilken grad ett markområde är förorenat, om det behöver åtgärdas och i så fall ner till vilka nivåer. Förenklad riskbedömning kan också användas för att avgöra om renade massor kan återföras objektet eller användas på annan plats. Till hjälp för att avgöra detta kan generella riktvärden under vissa förutsättningar användas. De generella riktvärdena är beräknade för att gälla många, men inte alla objekt i landet. Innan man använder dem måste man därför bedöma om förutsättningarna på det aktuella objektet medger att ett generellt riktvärde kan användas. Detta görs genom att besvara elva frågor om föroreningarnas farlighet, spridningsförutsättningar och känslighet/skyddsvärde. Om det generella riktvärdet kan användas jämförs dessa med halterna på objektet för att avgöra föroreningsnivå och åtgärdsbehov. 

Om förhållande på objektet är sådana att det generella riktvärdet inte kan användas bör fördjupad riskbedömning göras och ett platsspecifikt beräknat riktvärde användas. 

De generella riktvärden som beskrivs i rapporten

• gäller för hela landet och är satta för att skydda människa och miljö, 
• markerar den nivå som bör underskridas för att undvika risk för oönskade effekter, 
• är rekommendationer och ej juridiskt bindande,
• är beräknade så att spridning av förorening inte ger upphov till förorenat yt- eller grundvatten, 
• gäller för halter i jordprover analyserade och i övrigt hanterade enligt metoder angivna i bilaga 2 eller enligt andra metoder som visats ha motsvarande kvalitet. 

Generella riktvärden har utarbetats för tre olika typer av markanvändning, där exponeringsvägar och exponerade grupper samt skyddsvärdet för miljön varierar. De tre markanvändningarna är känslig markanvändning (KM), mindre känslig markanvändning med grundvattenuttag (MKM GV) och mindre känslig markanvändning utan grundvattenuttag (MKM). Fyra till sju exponeringsvägar beaktas för människa och för miljön tas hänsyn till effekter på området och i närbeläget ytvatten. De risknivåer för människa som använts vid beräkningen av riktvärdena är sådana som används av olika myndigheter i liknande sammanhang. För miljön gäller att markens funktioner skall upprätthållas och att alla former av liv i ytvatten skall skyddas. 

Generella riktvärden har utarbetats för 36 ämnen eller grupper av ämnen. Det är metaller, persistenta organiska klorföreningar, lösningsmedel samt enkla och polycykliska aromatiska föreningar. Riktvärdena har beräknats enligt en modell som baseras på metoder och modeller använda i andra länder, framförallt från Nederländerna, USA, Kanada och Danmark. Ett omfattande arbete har lagts ner på att inventera och utvärdera dessa. Modellen som tagits fram för beräkning kräver fysikaliska och kemiska data, data rörande utspädning i grundvatten, ytvatten och inomhusluft, data för olika exponeringsvägar samt toxicitetsdata för människa och miljö. Parametervärden har valts som bedömts vara anpassade till svenska förhållanden, men ingen heltäckande analys har gjorts av medelvärden och variationsbredden för de parametrar som ingår. 

Det generella riktvärdet tas fram genom att välja det lägsta av ett beräknat humantoxikologiskt och ett ekotoxikologiskt värde. Detta värde kan justeras bland annat på grund av att ämnets naturliga halter är höga i marken, att ämnets exponering via föda är stor eller att ämnet är mycket akuttoxiskt. 108 generella riktvärden har utarbetats och för 73 av dem har effekter på människa varit begränsande, för 33 har effekter på miljön varit begränsande.