Lodjuret är en del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arten ska finnas i så stort antal att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. Det åligger Sverige även att i enlighet med art- och habitatdirektivet verka för att den svenska lodjursstammen uppnår respektive bibehåller en gynnsam bevarandestatus. Lodjuret påverkar vardagen för en del människor som lever och verkar i dess närhet, samtidigt som dess förekomst uppskattas av många. Denna förvaltningsplan är ett led i arbetet med att fortsätta den framgångsrika förvaltning av lodjur som Sverige har haft och att hantera de nya utmaningarna som förvaltningen av lodjursstammen står inför. 

Politiska målsättningar 

Den svenska rovdjurspolitiken styrs huvudsakligen av riksdagsbesluten om 

en sammanhållen rovdjurspolitik 2001 och om en ny rovdjursförvaltning 2009. Besluten är styrande för förvaltningen av bland annat lodjur. De politiska målsättningarna i riksdagsbesluten kan sammanfattas med att 

• det ska finnas en långsiktigt livskraftig lodjursstam med gynnsam bevarandestatus och 

• det ska råda en god samexistens mellan människa och lodjur. 

Adaptiv förvaltning 

Förvaltningen av lodjursstammen är komplex och i delar beroende av faktorer som är svåra att förutse. Förvaltningen behöver därför vara adaptiv (se figur 1). Det innebär att delmål sätts upp och nödvändiga åtgärder vidtas för att uppnå de övergripande målen. Utvecklingen övervakas och utvärderas sedan löpande och nödvändiga justeringar i förvaltningsarbetet görs. En fungerande adaptiv förvaltning förutsätter också att ny kunskap erhålls och görs tillgänglig.