Rapporten innehåller en jämförelse av resultat från den pågående övervakningen av fågelskär i Mälaren med resultat från äldre inventeringar. Den pågående övervakningen började 2005 och de äldre inventeringarna utfördes under perioden 1969-2002.

De arter som ingår i jämförelsen är skrattmås, fiskmås, silltrut, gråtrut, havstrut och fisktärna.

Jämförelsen omfattar två områden i Mälaren: ett i anslutning till Ängsö i Västmanlands län – kallat Ängsöområdet - och ett centralt i Mälaren: delar av Norra och Södra Björkfjärden samt Prästfjärden – området här benämnt Centrala Mälaren. Det sistnämnda området delas mellan Uppsala, Stockholms och Södermanlands län.

För att göra jämförelsen möjlig har det varit nödvändigt att enligt vissa antaganden räkna om resultaten från den pågående övervakningen – som i huvudsak räknar antalet häckande fågelindivider på skären – till ett motsvarande antal aktiva bon. Denna procedur beskrivs ingående i kapitel 3.

Resultaten presenteras i kapitel 4, till stor del i form av diagram. När man följer arternas utveckling över tid ser man bland annat följande. Skrattmås var talrikare på Mälarens fågelskär innan nuvarande övervakning startade, men visar tecken på återhämtning i Centrala Mälaren. Fiskmås har blivit en ovanligare häckfågel i Ängsområdet under den studerade perioden, men har inte minskat i Centrala Mälaren.

Silltruten häckar enbart i Centrala Mälaren och har där haft en positiv trend förutom de senaste åren. För gråtrut har utvecklingen i Centrala Mälaren inneburit en närmast kontinuerlig minskning sedan 1979, men i Ängsöområdet skedde en mer dramatisk nedgång mellan 1983 och 2005. Detta kan till stor del bero på ett sjukdomsutbrott i området.

Havstruten visar tecken på att minska i Centrala Mälaren, medan den i Ängsöområdet är så fåtalig att utvecklingen är svårbedömd. Fisktärnans utveckling skiljer sig åt tydligt mellan de två områdena. Den har minskat i Ängsöområdet och ökat i Centrala Mälaren.

Sammantaget har det gått bättre för de studerade arterna i Centrala Mälaren än i Ängsöområdet, och rapporten tar upp några tänkbara orsaker till detta såsom skillnad i tillgång på häckningsplatser, risk för störningar eller tillgång på föda. Ingen av dessa går dock i nuläget att entydigt peka ut.