Under år 1980 fick länsstyrelsens naturvårdsenhet ta emot ett flertal ansökningar om bergtäkt runt Visby. Detta starkt ökade intresse för bergkrossmaterial var delvis föranlett av utbyggnaden av Visby hamn men det ger inte hela förklaringen till anhopningen av täktansökningar.
I rapporten grusutredningen 74 (SIND PM 1978:1) anges grustillgångarna för Visbyregionen vara relativt stora. De beräknas räcka åtminstone 80 år. Trots denna optimistiska bild har grusexploatörerna börjat se sig om efter ersättningsmaterial till gruset för mindre kvalificerade ändamål. En orsak är att grusmaterialet i Visbys närhet inte längre är lättlillgängligt som tidigare och att materialet längre från tätorten blir dyrare pga högre transportkostnader.
För bedömning av de inkomna ansökningarna har remisser gått till länsantikvarien, hälsovårdsnämnden - som i vissa fall remitterat handlingarna vidare till byggnadsnämnden och teknika nämnden - och i något fall även direkt till byggnadsnämnden. Det har framkommit att kommunen börjat bli allt mer oroad för ev negativa verkningar på a) grundvattnet som utgör en väsentlig del av Visbys vattenförsörjning. Problem med b) vibrationer i marken och buller samt c) problem betr efterbehandling har även vägt tungt i remissyttrandena då flera planerade täkter ligger i anslutning till befintlig bebyggelse. Dessutom har i flera fall d) planfrågorna betonats.
För att råda bot mot dessa och andra problem har man från kommunens och länsstyrelsens sida ansett det vara väsentligt att sammanfatta vilka problem som sammanhänger med berg- och grustäktsverksamheten runt Visby och att försöka finna lösningar som kan minimera konflikterna.
Det geografiska området för utredningen har inledningsvis angivits till 2,5 mils radie från Visby. Transportkostnaderna för grusmaterial utgör en mycket stor del av den totala gruskostnaden. Detta medför att körsträckan för normala grustransporter i Sverige som helhet oftast inte överstiger 3 mil, vilket fått utgöra motiv för den i utredningen använda radien.
Sjötransporter av grusmaterial dvs transporter från fastlandet har inte bedömts vara ett realistiskt alternativ f n, främst pga omlastningskostnaderna.