Fibblegökbi Nomada facilis är ett av Sveriges absolut sällsyntaste vildbin. I likhet med övriga gökbin har arten utvecklat ett gökliknande förhållande till sin värdart, det vill säga den samlar inte någon egen föda till sin avkomma utan smyger in och lägger sina ägg i bon av ett annat bi, i detta fall uteslutande hos fibblesandbi Andrena fulvago. Fibblesandbiet i sin tur samlar som namnet antyder endast pollen ifrån fibblor och är beroende av att dessa finns i tillräckligt stor mängd i varma lägen i torra oftast sandiga gräsmarker. I takt med att blomrika betesmarker och andra öppna, hävdberoende naturtyper blivit sällsyntare i Sverige har många av de arter som är beroende av dessa fått en mer fragmenterad utbredning med lokala utdöenden som följd. De arter som ofta drabbas hårdast är de arter som lever parasitiskt eftersom de är beroende av goda och stabila populationer av värdarten och slås lätt ut från isolerade lokaler om populationerna blir för låga. Arten har tidigare haft en något större utbredning i Sverige med fynd från Skåne, Östergötland och Sörmland men av allt att döma dog den ut på fastlandet i mitten av 1900-talet. Sentida fynd finns endast från Öland och Gotland där den idag får betraktas som ytterst sällsynt. På Öland finns den i ett litet område mellan Rälla och Borgholm på öns västra sida där det senaste fyndet gjordes 2018. Hur det har gått för arten på Öland efter den svåra torkan som rådde under sommaren 2018 är fortfarande okänt. På Gotland finns två fynd i modern tid, ett vid Lansa på Fårö där Björn Cederberg fann en hona och ett par hanar i närheten av ett aktivt bo av fibblesandbi 2001, samt en individ som togs i en fönsterfälla i närheten av Alskog 2008 av Jan Bergsten. Arten har eftersökts på båda dessa lokaler av Anders L. Nilsson 2014 och kunde då inte återfinnas varför arten befarades kunna vara utgången från ön. Thomsonkägelbi Coelioxys obtusispina är ytterligare en art för vilken Gotland hyser ett speciellt ansvar för artens bevarande i Sverige. Liksom fibblegökbiet är thomsonkägelbi en specialiserad boparasit som lägger 7 sina ägg i boceller av stortapetserarbi Megachile lagopoda. Stortapetserarbiet i sin tur samlar endast pollen från stora korgblommiga växter, i Sverige framförallt väddklint, men på lokaler där väddklint saknas kan rödklint, nicktistel eller andra storblommiga tistlar nyttjas istället. Stortapetserarbiet genomgick en dramatisk tillbakagång i Sverige under mitten av 1900-talet och försvann ifrån stora delar av fastlandet. Under det senaste decenniet tycks arten åter vara på frammarsch och har börjat återkolonisera delar av sitt gamla utbredningsområde, förmodligen till följd av ett varmare klimat. Thomsonkägelbi är i Europa endast känd från Sverige där den upptäcktes och beskrevs av Carl Gustaf Thomson 1872 utifrån ett fynd på Gotland(Nilsson, 2010). Utanför Gotland finns fynd från Uppland och Östergötland, dock senast på 50-talet och antas numera vara utdöd från fastlandet. I övriga världen är thomsonkägelbi bara funnen i östligaste Ryssland (Proshchalykin, 2004).

Årets inventering genomfördes på uppdrag av Länsstyrelsen på Gotland och syftade till att eftersöka det akut hotade fibblegökbiet på tidigare kända och potentiella lokaler. I samband med fältbesöken noterades även eventuella hot och habitatförändringar som kan påverka arten negativt. 8 Den andra delen av inventeringen syftade till att undersöka utbredning och status på thomsonkägelbi och dess värdart stortapetserarbi på norra halvan av Gotland där fokus låg på att hitta tidigare okända förekomster av arterna.