Syftet med detta projekt var att försöka ta fram faktabaserat underlag för hur innehåll av särskilt farliga ämnen i plast i personalbilar påverkar möjligheterna till en ökad materialåtervinning och möjligheterna att nå Sveriges klimatmål till 2045. En grov uppskattning har tagits fram av andelen bilplastavfall som uppkommer under perioden 2022-2050 och som troligen inte kommer att kunna återvinnas mekaniskt på grund av att den innehåller särskilt farliga ämnen. Uppskattningen varierar kraftigt mellan scenarier och kommer därför med en stor osäkerhet.

Största utmaningen i studien var att kartlägga förekomsten av farliga ämnen i olika typer av bilplast. Personbilar är unika som varor i att alla bilar lätt kan identifieras och att alla bilar redan idag är registrerade i ett system där de kan spåras från första registrering till demontering. Detta erbjuder många möjligheter för att förbättra spårbarheten av avfall från bilar som innehåller särskilt farliga ämnen. Det som saknas idag är dock kopplingen mellan bilmodellen och bilens innehåll av särskilt farliga ämnen. För cirka 75 % av alla bilar som ingick i studien (de som producerades efter 2006) finns det troligen mer data att hämta om förekomsten av särskilt farliga ämnen i bilen, från databaser som t.ex. IMDS-databasen, men den informationen är inte offentlig. Om ELV-direktivet revideras, finns möjligheten att införa en mer ändamålsenlig koppling mellan bilmodellen och dess innehåll av särskilt farliga ämnen.

Metoden som har använts i projektet har potential att kunna användas för att göra uppskattningar för andra typer av varor. Detta kräver dock att det finns tillräckligt med uppgifter om förekomsten av farliga ämnen i , vilket idag saknas för de flesta varor. 

The aim of this project was to produce fact-based data for how the content of substances of very high concern in plastic in passenger cars affects opportunities to increase material recycling and the opportunities to reach Sweden's climate goals by 2045. A rough estimate has been produced of the proportion of car plastic waste that arises during the period 2022-2050, and which will likely not be mechanically recyclable due to the presence of substances of very high concern. The estimate varies greatly between scenarios and therefore comes with large uncertainties.

The biggest challenge in this study was to map the presence of substances of very high concern in different types of car plastic. Passenger cars are unique as articles, in that all cars can be easily identified and that they are already registered in a system where they can be tracked from initial registration to dismantling. This offers many opportunities to improve the traceability of waste from cars that contain substances of very high concern. What is missing today, however, is the connection between the car model and its content of substances of very high concern. For about 75% of all cars included in the study (those produced after 2006), more data can likely be retrieved about the presence of substances of very high concern in the car from databases such as IMDS database, but that information is not publicly available. If the ELV directive is revised, there is a possibility of introducing a more useful connection between the car model and the content of particularly dangerous substances.

The method used in the project has the potential to be used for making estimates for other types of goods.This is, however, provided that information on the presence of substances of very high concern is available, which is generally not the case today.