Per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) is a large group of anthropogenic compounds that is widely used, for example to manufacture grease- and water-repellent paper. Several PFAS have been found to pose a risk to the environment and humans due to their persistency, mobility, toxicity and bioaccumulative potential. Paper production in Sweden covers widely different products such as cardboard, liquid cardboard, writing paper, sack paper, hygiene paper (tissue), etc. In addition, there are also numerous closed paper industries. Current and historical use of PFAS in paper industries in Sweden and consequent emissions to the environment are not known. The purpose of this study was to assess if paper industries could be an important point source for PFAS in the environment by analysis of PFAS in sediment and water taken nearby paper industries. In total, 60 sediment samples from 13 sites in Sweden sampled during the time period 2015-2022, and eight surface water samples from three sites taken in 2021, were included in the study. A total of 68 non-polymer PFAS and extractable organofluorine (EOF) was targeted. The results from the screening study shows a wide range of the sum target PFAS-68, between below limit of detection (LOD) to 1181 ng/g dry weight (d.w.) in sediments close to paper industries in Sweden. The number and type of PFAS detected also varied. The PFAS-classes found in highest concentration in surface sediments were polyfluoroalkyl phosphate diesters (diPAP) (maximum 819 ng/g d.w.), fluorooctanesulfonamidoacetic acid (FOSAA) (maximum 137 ng/g d.w.), and N-ethyl perfluorooctane sulfonamido ethyl phosphate diester (diSAmPAP) (maximum 134 ng/g d.w.). DiSAmPAP was only semi-quantified due to poor separation of structural isomers and interferences from the sediment matrix. A general increase in concentrations with increasing sediment depth could be seen for the contaminated sites, and the maximum concentration in sediments of different depths reached 1084 ng/g d.w. for diPAP, 65 ng/g d.w. for FOSAA, and 682 ng/g d.w. for diSAmPAP. The commonly measured classes of perfluoroalkyl acids (PFCA) and perfluoroalkyl sulfonic acids (PFSA) reached a maximum of 6 and 7 ng/g d.w. in surface sediments, and 11 and 6 ng/g d.w. in sediment cores, respectively. The EOF levels followed the same trend as target PFAS concentrations, with a few exceptions, and ranged between <LOD to 1301 ng/g d.w.. Surface water from three sites showed detectable concentrations of PFCA, PFSA och FTSA up to 0.05 ng/mL, but the occurrence could not be connected to the paper industries. Based on the target results of surface sediments, five out of the 13 sites can be classified as low contaminated (sum target PFAS-68 <20 ng/g d.w.) and the remaining eight sites are clearly affected by a PFAS point source.

Per- och polyfluoralkylsubstanser (PFAS) är en stor grupp antropogena föreningar med bred användning, till exempel vid tillverkning av fett- och vattenavvisande papper. Flera PFAS har visat sig utgöra en risk för miljön och människor på grund av deras persistens, rörlighet, toxicitet och bioackumulerande egenskaper. Pappersproduktionen i Sverige omfattar olika typer av produkter såsom kartong, flytande kartong, skrivpapper, säckpapper, hygienpapper, etcetera. Nuvarande och historisk användning av PFAS i svensk pappersindustri kopplat till utsläpp till miljön är inte känd. Syftet med denna studie var att bedöma om pappersindustrier kan vara en viktig punktkälla för PFAS i miljön genom analys av PFAS i sediment och vatten i närheten av pappersindustrier. Totalt ingick 60 sedimentprover från 13 platser i Sverige provtagna under tidsperioden 2015–2022, och åtta ytvattenprover från tre platser tagna 2021. Analysen omfattade totalt 68 PFAS (icke-polymerer) och extraherbart organiskt fluor (EOF). Resultaten visar ett stort koncentrationsområde i sediment nära pappersindustrier i Sverige, från under detektionsgränsen (LOD) till 1181 ng/g torrvikt. Antalet och typen av detekterade PFAS varierade också. De PFAS-klasser som hittades i högst koncentration i ytsediment var polyfluoralkylfosfatdiestrar (diPAP, max 819 ng/g), fluoroktansulfonamidättiksyra (FOSAA, max 137 ng/g) och ämnet N-etylperfluoroktansulfonamidfosfatdiester (diSAmPAP, max 134 ng/g d). Koncentrationerna för diSAmPAP är semi-kvantifierade då matris och isomerer störde kvantifieringen. En generell ökning av koncentrationerna med ökande sedimentdjup kunde ses och den maximala koncentrationen i sediment från olika djup nådde 1084 ng/g för diPAP, 65 ng/g för FOSAA och 682 ng/g för diSAmPAP. De klasserna som vanligtvis mäts i undersökningar, PFCA och PFSA, nådde maximalt 6 och 7 ng/g i ytsediment, och 11 och 6 ng/g i sedimentkärnor. EOF följde samma trend som PFAS-koncentrationerna, med några få undantag, och varierade mellan <LOD till 1301 ng/g. Ytvatten från tre platser visade detekterbara koncentrationer av PFCA, PFSA och FTSA upp till 0,05 ng/ml, men kunde inte kopplas tillNATIONELL MILJÖÖVERVAKNING PÅ UPPDRAG AV NATURVÅRDSVERKETÄRENDENNUMMERAVTALSNUMMERPROGRAMOMRÅDEDELPROGRAMNV-06307-20219-20-008MiljögiftsamordningScreening3pappersindustrierna i denna studie. Baserat på PFAS-analysen av sediment är åtta av de 13 platserna tydligt påverkade av punktkälla och fem kan klassificeras som lågkontaminerade (summa PFAS-68 <20 ng/g) även om påverkan från närliggande industrier inte helt kan uteslutas.