Det övergripande syftet med detta projekt är att identifiera landskapsindikatorer genom att integrera tillgänglig statistik och geodata tillsammans med ekologiskteori för att identifiera hur förlust av gräsmarker och småhabitat i jordbrukslandskap påverkar mångfald av gräsmarksväxter nationellt. I projektet har vi använt historiska dataunderlag; statistik, kartor, och satellitbilder tillsammans med geografisk analys och vegetationsinventeringar. 48 jordbrukslandskap valdes ut i fyra olika biogeografiska regioner; Norrbotten, Gävleborg, Södermanland och Skåne. Studieandskapen var cirkelrunda med en diameter på 2 km och valdes ut baserat på tillgången av bra historiskt kartmaterial från 1800-talets andra hälft.

De historiska kartorna rektifierades och digitaliserades i ett geografiskt informationssystem varefter markanvändningen tolkades med fokus på gräsmark och åker. Som ett mått på den biologiska mångfalden kopplat till gräsmarkshabitat inventerades kärlväxter i 20 stycken slumpmässigt utlagda 1m2 rutor i små resthabitat av gräsmarkskaraktär (framförallt åkerholmar, vägkanter, skogsbryn) och 10 stycken 1m2rutor slumpmässigt utlagda i en centralt belägen betesmark (om en sådan fanns) inom varje jordbrukslandskap. Ett annat mått på biologisk mångfald är genetisk variation. Den genetiska variationen hos gräsmarksspecialisten liten blåklocka (Campanula rotundifolia) analyserades genom att blad samlades in från 25 olika populationer, utspridda i varje jordbrukslandskap. Växternas mångfald och den genetiska mångfalden hos liten blåklocka inventerades inom en 1 km bred cirkel i mitten av varje studielandskap.

Resultaten blev följande:

Det lämpligaste historiska dataunderlaget att använda vid landskapsanalyser beror till stor del på vilken rumslig noggrannhet och upplösning av analys som efterfrågas. Jordbruksstatistiken anges årligen över socknen men socknarna varierar stort i storlek och det kan vara svårt att fånga förändringar som påverkar gräsmarker i stora socknarmed stor andel skog. Historiska kartor har en hög rumslig upplösning men endast ett fåtal platser har ett äldre kartmaterial. Det äldre kartmaterialet täcker oftast ett relativt litet område då utmarkerna sällan karterades. Historiska data bör tolkas med en förståelseför den begränsade informationen som kan extraheras från underlaget. Det är önskvärt att fler historiska kartor digitaliseras i geografiska informationssystemför att underlätta vidare analys. Den ekonomiska kartan kan vara ett bra tillskott för att analysera förändring över tid men det måste ske med förbehåll då kartmaterialet är av olika ålder i olika delar av landet och svårigheten att med säkerhet separera bergi dagen, kalhygge och gräsmark. Historiska satellitbilder fungerar dåligt då det är svårt att få både molnfria och snöfria bilder över alla regioner under vegetationsperioden och att det inte går att använda samma träningsytor över hela landet i en analys. Metoden att använda maskininlärning och Sentinel-2 L2A för att övervaka naturbetesmarker verkar mycket lovande kan vidareutvecklas. För 150 år sedan fanns det i snitt 42 % gräsmark (öppen/halvöppen mark, ej åker) inom de 48 jordbrukslandskapen. Idag finns det 2 % av den ursprungliga gräsmarken kvar i Norrbotten och Gävleborg, 6% i Skåne och 10% i Södermanland. Många jordbrukslandskap har ingen gräsmark kvar alls, trots att alla 48 jordbrukslandskap fortfarande är jordbrukslandskap. Resultatet visar att andelen naturbetesmarker minskat betydligt mer än vad som visats i tidigare studier.

Den avgörande faktorn för dagens artrikedom av växter i jordbrukslandskapet är att det finns betesmarker i landskapet. Naturbetesmarker med lång kontinuerlig hävd är viktiga, och ju större betesmark desto bättre. Småhabitat av tidigare gräsmark hade en relativt låg andel arter, jämfört med tidigare studier. Vägrenar i de nordligare regionerna är breda, på grund av snöröjning, och kan ha en relativt hög andel gräsmarksspecialister. I jordbrukslandskap med få eller inga betesmarker spelar småhabitat en stor roll för många gräsmarksspecialister men småhabitaten kan dock inte kompenseraför betade gräsmarker, speciellt inte naturbetesmarker. Analys av gräsmarksspecialisten liten blåklocka visade att dess populationsstorlek spelar stor roll för den genetiska diversiteten. Ju större population i landskapet desto högre genetisk variation. Populationsstorlek var högre med ökad andel betesmark, naturbetesmark och variation i jordbrukslandskapet på nationell nivå. På regional nivå blir resultaten inte lika tydliga. Bristen på betesmark i många av jordbrukslandskapen försvårar statistiskt robusta analyser. Flera av de 48 jordbrukslandskap som ingick i analysen har tidigare haft naturbetesmarker, enligt GIS-skiktet tillhörande TUVA-databasen, men var ohävdade och övergivna sedan flera år tillbaka vid tidpunkten för våra växtinventeringar. För att kunna göra landskapsanalyser och övervaka gräsmarkernas situation är det viktigt att både databasen och dess nedladdningsbara GIS-filer hålls uppdaterade. Resultaten visar på vikten att inkludera vardagslandskap och landskap från flera av Sveriges olika regioner. Fokus på de flesta tidigare landskapsekologiska studierbaseras på jordbrukslandskap med en relativt hög andel biologisk viktiga habitat och från södra Sverige. Genom att analysera landskapsförändringar från ett stort antal jordbrukslandskap från flera biogeografiska regioner i Sverige ger denna studie en högre generalitet och pekar ännu tydligare på vikten att öka insatserna för att bevara och restaurera gräsmarker nationellt innan dess biologiska värden går förlorade.