Dyngbaggar är spillningslevande skalbaggar som tillhör familjen bladhorningar, och idag finns det ett 60-tal olika arter i Sverige. Arterna har olika habitatkrav, livscykler och utnyttjar dyngan på varierande sätt, vilket gör dem mer eller mindre känsliga för förändringar.

Av de 64 dyngbaggearter som är funna i Sverige är 23 arter rödlistade och 11 anses utdöda från landet. Många av dessa hotade arter är hagmarksspecialister, vilka är beroende av öppna betesmarker. Det finns andra arter som också är värmekrävande, vilka förutom öppna betesmarker är i behov av att marken är välhävdad och befinner sig på sandiga, magra jordar.

De senaste hundra åren har arealen betesmark minskat drastiskt i Sverige. År 1890 fanns de ca 1,6 miljoner hektar betesmark och 2015 fanns endast ca 0,44 miljoner hektar kvar, vilket tros vara den främsta orsaken till minskningen av antalet dyngbaggarter i Sverige, samt hotet mot den kvarvarande dyngbaggefaunan. Dock är detta inte det enda hotet då även andra förändringar inom jordbruket skapar problem för dessa skalbaggar. Det handlar om förändringar av betesmarker, från mosaikartade marker till mer homogena, samt att betesdjur idag ofta flyttas från magra marker till marker med tyngre näringsrika jordar och med högre avkastning. Andra bidragande orsaker är en förkortad betessäsong och hög användning av avmaskningsmedel under lång tid.

Dyngbaggarna är viktiga för våra ekosystem och för den biologiska mångfalden. De är föda åt många arter som är knutna till jordbruket, de hjälper till att bryta ned spillningen till mindre beståndsdelar, och bidrar till en bättre omsättningen av näringsämnen i betesmarken, samt minskar smittspridning.

Mellan 2001–2006 gjordes en kartläggning av Östergötlands dyngbaggar som senare, 2010 och framåt, övergått i en miljöövervakning. Totalt har 123 lokaler inventerats i Östergötland sedan 2001 och av dem blev 27 lokaler utvalda för regional miljöövervakning, vilka inventeras var tredje år sedan 2010. Syftet med miljöövervakningen är att följa sammansättningen av dyngbaggefaunan i Östergötlands betesmarker. Resultatet bidrar även till att kunna följa upp större förändringar och ingår som en del i länets uppföljning av regionala miljömål samt uppföljning av skyddad natur.

Resultatet från inventeringarna visar att vi idag har 32 av landets dyngbaggearter i Östergötland. De rikaste lokalerna i länet har som mest uppvisat 23 arter under en inventeringssäsong. För de 27 övervakade betesmarkerna verkar trenden vara ganska stabil och eventuellt svagt positiv och artantalet varierar mellan 14 och 18 arter per inventering. För några arter, så som rak- och krokhorndyvlarna, finns en tendens till att de expanderar och är på väg norr ut i länet. Den fortsatta övervakningen av dyngbaggefaunan, både i skyddad natur och övriga landskapet, är viktig för att kunna följa dessa trender, få tydligare mönster av dyngbaggarnas förekomst i länet och för att hitta de variabler som styr dem, samt eventuellt kunna anpassa skötseln så den gynnar dyngbaggarna.