Almen utgör ett karaktärsträd på Gotland. Den är tillsammans med andra ädla lövträd som ask och ek, ett viktigt träd i lövängarna som är ett mycket artrikt ekosystem. Lövängarna är en produkt av ett traditionellt jordbruk med anor från medeltid och förmodligen ännu längre tillbaka och har även ett högt kulturellt värde. Till almen finns också en stor artrikedom och biologisk mångfald kopplad. År 2005 upptäcktes almsjuka på Gotland, en sjukdom som kan ödelägga hela populationen av biologiskt värdefulla almträd och den artrikedom som är knuten till träden. Almsjukan, orsakad av en svamp som sprids med hjälp av almsplintborrar, har sedan första världskriget grasserat i de flesta almskogarna i Europa så att typiskt mer än 95 % av de gamla almarna har dött. Det förtjänar att påpekas att Gotlands almpopulation är unik i ett europeiskt perspektiv som den största relativt oangripna almpopulationen idag. 

Ett saneringsprogram har pågått sedan 2006 där sjuka almar fälls och destrueras så att almsplintborren inte ska kunna föröka sig okontrollerat och sprida almsjukesvampen till friska träd. Fram till år 2019 har ca 63 000 träd sanerats av en tidigare uppskattad almpopulationen om ca 1 miljon träd. Syftet, att få behålla den värdefulla populationen av alm om än i reducerad storlek, har hittills upprätthållits. Modellsimuleringar visar att programmet har varit mycket framgångsrikt när det gäller att minska smittspridningen och att det finns indikationer på att de insatser och erfarenheter som gjorts fram till nu även skapar förutsättningar för ett kostnadseffektivare arbete i fortsättningen. Men programmet kräver en stor arbetsinsats och den långsiktiga nyttan har ifrågasatts.  Frågorna kan delas upp i olika nivåer. Är verkligen almpopulationen så stor som det tidigare antagits? Om den är mindre, är inte dagens saneringsåtgärd så hård så att de biologiska värdena knutna till populationen försvinner ändå på längre sikt? Är det då motiverat att satsa resurser på att hålla kvar träden en tid? Om populationen är livskraftig med sanering, har man kvar träd som har de kvaliteter som befrämjar artrikedom och biologisk mångfald? Kan en sanering ge tid till inväxning från mindre träd så att biologiskt värdefulla träd ”fylls på”? 

Syftet med den här rapporten är att belysa olika framtidsscenarier för hur almpopulationen utvecklas vid olika saneringsintensiteter.

 En rapport från riksskogstaxeringen med fältarbete under 2020 visade att det finns ca 2,24 miljoner almar på Gotland idag. Det finns alltså mer alm än man tidigare trott. De flesta (1,94 miljoner) är under 10 cm i diameter (höjd över 1,3 m) och angrips bara i begränsad omfattning av almsjuka. Klena träd har generellt också lägre kultur- och miljövärden och analysen har därför riktats mot att belysa förändringar i populationen av äldre och grövre träd.

Beräkningarna i denna rapport visar att om man upphör med bekämpningen kommer almar med en diameter över 10 cm att vara angripna och döda inom 15 år. Visserligen kommer det att finnas en inväxt från klenare dimensioner, men den kommer mycket snabbt också att bli angripen. Resultatet är en almpopulation med klena träd som inte fungerar som habitat för en stor del av den biologiska mångfalden. Liknande resultat erhålls om man tappar i effektivitet i bekämpningsarbetet så att almsjukan får en ökad spridning. Det triggar ett behov av ökade saneringsåtgärder på längre sikt. Skulle behovet vara dubbelt så stort som dagens kommer man enligt beräkningarna inte att behålla en livskraftig population av alm grövre än 10 cm på Gotland till år 2100. Vilket även innebär förlust av biologisk mångfald och kulturella värden.