Forskningsprogrammet Vindval har under perioden 2018–2021 omfattat tre delprojekt i Norge som behandlar effekterna av vindkraft och kraftledningar på tamren i de tre renbetesdistrikten Fosen, Rákkonjárga och Ildgruben. Renarnas beteende och habitatanvändning i samband med utbyggnad av vindkraft och kraftledningar studerades genom användning av positionsdata från GPS-märkta renar, och genom användning av systematiserad information baserad på renskötselns egna upplevelser. För att utvärdera effekter används data för tidsperioder med anläggningsarbete, tillsammans med avstånd till infrastrukturen och dess synlighet inom renarnas betesområden. Data för andra miljöfaktorer som snö, höjd över havet, terränglutning och vegetationstyp används också för att den naturliga miljövariationen ska kunna kontrolleras vid analys av renens habitatanvändning relaterad till vindkraftverk och kraftledningar.

Rákkonjárga renbetesdistrikt ligger i Øst-Finnmark med barmarksbeten på Varangerhalvön där Rákkočearru vindkraftverk1 (turbiner på 15 x 3 MW) uppfördes 2013–2014. Distriktet har mellan 3500 och 4000 djur i vinterflocken. Vi har studerat renarna genom användning av GPS-sändare under perioden 2011–2019, det vill säga att perioden med GPS-data är kortare före än efter utbyggnaden. I Fosen har vi använt en dataserie från GPS-märkta renar under perioden 2008–2020. Flera vindkraftverk har byggts de senaste åren, men i detta projekt utvärderas effekterna av Roan Vindkraftpark (turbiner på 71 x 3,6 MW) som uppfördes under perioden 2016–2018, och en ny 420 kV-ledning som byggdes under perioden 2016–2019, det vill säga att vi har en lång period med data från före utbyggnaden. Renskötseln i Nord-Fosen har knappt 1000 renar i vinterflocken. Både vindkraftparken och ledningen går genom vinterbetesområden, medan ledningen i viss utsträckning även berör barmarksbeten. I Ildgruben renbetesdistrikt finns det en 420 kV-ledning som berör beten som används året om, men mest på vinter, vår och höst. Renarnas habitatanvändning studeras genom användning av GPS-data under perioden 2011–2020. Ledningen byggdes runt 1990, så vi har inga data för renarnas habitatanvändning från tiden innan den byggdes. I alla de tre renbetesdistrikten har renskötarna varit en viktig källa till information om renens habitatanvändning och effekter av ingreppen. Regelbunden kommunikation har genomförts med renskötare från de tre renbetesdistrikten under hela studieperioden från 2008 fram till 2020 för att få en översikt över deras upplevelser av vindkraft och kraftledningar.

I både Rákkonjárga och Nord-Fosen har vi funnit en minskad användning av betena inom långa avstånd från vindkraftverken under och efter utbyggnaden. De starkaste effekterna fann vi under vår och höst i Detta gäller speciellt på regional (stor) skala vid habitatanvändningsanalyser för på våren och hösten Rákkonjárga (upp till 25 % undvikande inom 10–14 km avstånd) och på vintern i Nord-Fosen (upp till 50 % undvikande inom 5–15 km). Resultaten för sommaren i Rákkonjárga, och några andra enskilda resultat på lokal skala i båda renbetesdistrikten, visar emellertid ingen minskning eller ökning i av användningen vid närmare avstånd till vindkraftparken. Med undantag av en svag tendens under kalvningsperioden har vi inte heller funnit att renarna väljer terräng där turbinerna är utom synhåll. Detta ger en oklar bild, men genom att utgå ifrån den information som renskötseln har lämnat baserat på sina erfarenheter har vi dragit slutsatsen att vindkraftverken förmodligen har negativ effekt på regional skala. I Rákkonjárga har renskötseln uttryckt att renarna rör sig snabbare söderut, och att deras cirkulära vandringar runt vindkraftverket som ligger långt norrut på en halvö har minskat. På sommaren har renskötarna motverkat södergående vandringsmönster genom att driva tillbaka renarna norrut. Därför kan den bristande undvikandeeffekten på sommaren förklaras med åtgärder från renskötseln. I Nord-Fosen har renskötarna berättat att renarna undviker att korsa en fylkesväg som skiljer vinterbetena runt Roan vindkraftpark från övriga vinterbeten, och deras uppfattning är att renarnas negativa erfarenheter av vindkraftverket under byggfasen, samt störande visuella effekter efter utbyggnaden, leder till att de undviker att röra sig in i närliggande områden för att beta. Även om enskilda resultat visar ett stort betesundvikande och renskötselns erfarenheter indikerar detta, har det också varit stor årlig variation i habitatanvändningen, särskilt på regional skala. Detta gör det svårt att skilja naturlig betesvariation från effekter av infrastruktur. Vid Rákkočearru vindkraftverk har vi bara 1–2 år med data från tiden före utbyggnad, och vid Roan vindkraftverk endast 1–2 år med data från tiden efter utbyggnad. Vi diskuterar därför möjligheten att delar av effekterna på regional skala som vi har funnit genom att jämföra data från tiden före utbyggnad och tiden efter, också kan hänga samman med naturlig variation.

För 420 kV-ledningarna i Fosen och Ildgruben har vi prioriterat analyser av habitatanvändning inom en skala ut till 4 km avstånd för att undersöka om det kan finnas påverkan i närområdet som orsakas av direkt exponering eller barriäreffekter kopplade till denna typ av linjär infrastruktur. På Fosen har analyserna gjorts under flera säsonger med enskilda resultat som skiljer sig kraftigt– från stor minskning av användning till stor ökning av användning under och/eller efter utbyggnad jämfört med före. Likaså har vi funnit stor årlig variation, som helhet, i användningen inom områdena med en radie på 4 km, i de olika delområdena där ledningen passerar. Sammantaget ger detta ett intryck av att ledningen inte har haft negativ påverkan på habitatanvändningen i sin helhet. I Fosen är däremot renskötarnas erfarenheter att kraftledningen, och framför allt byggarbetet, har medfört att renarna undviker betesområden på regional skala och har lett till minskad vandring mellan områdena, så kallade barriäreffekter. För Ildgruben har vi analyserat effekter av ledningen på tre olika fjällryggar och funnit att renarna tydligen undviker ledningen på den västra sidan av två av fjällryggarna. Vi har också undersökt eventuella barriäreffekter närmare dessa ryggar, men inte funnit skillnader i rörelsehastighet för renarna i ledningens närområde. Upplysningar från renskötseln tyder på att platsspecifika förhållanden kan återspeglas i barriäreffekt och/eller undvikande i närområdet till ledningar. Renskötarna har till exempel varit med om att renarna är försiktigare vid passering av ledningar i sluttande terräng eller trånga terrängformationer.

Vi drar slutsatsen att våra studier att vindkraftverk har visat negativ påverkan på renens habitatanvändning under flera säsonger och områden på såväl lokal som regional skala. Det har också funnits undantag från detta under enskilda säsonger och i enskilda områden. Information från renskötarna tyder på att tillfällen med liten eller ingen negativ påverkan kan ha andra förklaringar, som drivning av renar tillbaka till områden de har lämnat. Rent vetenskapligt är slutsatserna om negativ påverkan ännu osäkra eftersom det finns stora växlingar i habitatanvändningen mellan år och säsonger. Med bara 1–2 års före- eller efterdata är det därför vanskligt att skilja effekten av vindkraftverk från en naturlig variation i habitatanvändning som är en del av renarnas betesekologi. För kraftledningar tyder våra resultat inte på någon väsentlig påverkan på renarnas habitatanvändning, och inte heller på några särskilda barriäreffekter generellt sett, men det kan finnas platsspecifika förhållanden som ger negativ påverkan lokalt, både i tid och/eller rum.

En del av målsättningen i detta projekt har varit att detaljstudera hur direkt exponering av störningar i vindkraftparker, såsom trafik, turbinbuller, vägterrasser och plogkanter, påverkar renarnas beteende och habitatanvändning, och hur sådan kunskap kan användas till bättre planering av åtgärder för att minska påverkan. Det visade sig att renarna i mycket liten utsträckning använt vindkraftsområdena i Rákkočearru och Roan under tidsperioden för våra studier. Därför hade vi inte möjlighet att studera denna typ av påverkan vid direkt exponering. Upplysningar från renskötseln i Rákkonjárga tyder på att möjliga åtgärder för minskad påverkan vid utbyggnad av vindkraft i renbetesområden är att driva tillbaka renar till områden nära vindkraftverken som de vandrar bort från. Renskötarna i Fosen har framhållit negativa erfarenheter med renar som rör sig in i vindkraftsområden, eftersom vägar, vägterrasser och oroliga djur försvårar skoterkörning och uppsamling av renflockarna. Detta tyder på att viktiga åtgärder för att minska påverkan skulle kunna vara att anlägga och ploga vägar så att de inte utgör fysiska hinder i terrängen.