Perfluorerade alkylsyror (PFAS), dvs perfluoralkylkarboxylater, -sulfonater och en-sulfonamid analyserades i fiskprover från Vättern och Öregrundsgrepen/Dalälvens mynning(Ålands hav) och i matkorgsprover av animaliska livsmedel. Resultaten visade att halterna avmånga PFAS var högre i fisk från Vättern än i samma fiskarter från Ålands hav. Halterna avperfluorooktan sulfonat (PFOS) i muskel från abborre från Vättern låg endast något lägre ände halter som tidigare uppmätts i abborre fångad i Mälaren. PFOS var den PFAS-substanssom förelåg i de högsta halterna i fisk från båda områdena. Halterna av PFOS tycktes varahögre i sötvattensarter såsom abborre, gös och lake än i lax och öring. Samma mönsterantyddes för halter av metylkvicksilver (MeHg) i fisk från Ålands hav. I Vättern sågs ingastörre skillnader i MeHg-halter mellan lake och de två laxfiskarterna. Analyserna avmatkorgsproverna visade att halterna av PFOS i animaliska livsmedel i allmänhet är klartlägre än i fisk från Vättern. Det går dock inte att utesluta att enskilda livsmedel imatkorgsproverna kan innehålla förhöjda PFOS-halter. Haltdata saknas också helt för demånga livsmedel som inte inkluderades i matkorgsanalyserna. Resultaten antyder dock att fiskfrån sjöar och vattendrag påverkade av PFAS-utsläpp kan vara en källa till PFOS-exponering.Det går dock ännu inte att dra säkra slutsatser om hur stort bidrag livsmedel ger till den totalaPFAS-exponeringen hos den svenska befolkningen.