Kväveisotoper (δ15N) kan ge information om var i födoväven en organism befinner sig. Detta eftersom den tyngre kväveisotopen anrikas likt miljögifter upp i födoväven. Inom miljögiftsövervakningen kan information om födovävsposition hjälpa till att förklara variationer i miljögiftshalter mellan år som inte nödvändigtvis reflekterar förändringar i belastningen. Födovävsposition används även i statusbedömningar av miljögiftshalter som baseras på miljökvalitetsnormer. Beräkningar av födovävsposition kan dock göras på flera sätt med hjälp av δ15N. Det vanligaste är bulk-analyser av δ15N från muskelvävnad i fisk som sedan normaliseras mot samma mätningar i en baslinjeorganism, vanligtvis blåmussla. En nyare metod är att analysera δ15N i enskilda aminosyror som extraheras från muskelvävnad i organismen av intresse, t.ex fisk och då behövs inte en baslinejorganism vilket är praktiskt eftersom dessa inte alltid är tillgängliga från samma plats och tid som fisken provtagits från. Det finns slutligen olika sätt att beräkna födovävsposition enligt aminosyrametoden beroende på vilka aminosyror som används. Denna studie jämför de estimat av födovävsposition som beräknas utifrån bulk-metoden med olika beräkningsvarianter av aminosyra-metoden (olika aminosyror som ingår) och jämför trenderna över tid. Metoderna skiljer sig i både absoluta värden och trender över tid och samtliga aminosyrametoder visar på ökningar över tid som inte nödvändigtvis reflekterar en reell ökning av födovävspositionen. Bulk-metoden underskattar istället födovävsposition jämfört med vad som är ekologiskt förväntat, men visar inte på ökning över tid. En av aminosyra-metoderna rekommenderas då de absoluta värdena är närmast födovävsposition 4 som är förväntat för torsk i denna storlek men anledningar till en ökning över tid behöver utredas vidare.